I dag, det vill säga 24 juni, är det dags för Västerviks kommunfullmäktige att fatta beslut om ny budget. Den moderat-socialdemokratiska majoritetens budget är den som kommer att antas och vad vi kan förvänta oss av den är tyvärr tydligt och förutsägbart. Nedskärningar på resurser och personal väntas inom vård skola och omsorg.
Mindre resurser i förra budgeten, ännu mindre nu. Finns det någon som tror att denna nedskärningsbudget är den sista som ska ”ordna upp” ekonomin?
Nedskärningsvågorna har avlöst varandra sedan 90-talet och är knappast populära vilket Kronståhl och Hjalmarsson villigt erkänner. Man kan fråga sig vad det är att vara stolt över att ytterligare banta verksamheter som svälter. De säger att de tar ansvar genom att följa de ekonomiska regelverken. Men de tar inget ansvar för att våra barn ska få en värdig skolgång och våra äldre god omsorg.
Kronståhl och Hjalmarsson blundar för välfärdssektorernas förutsättningar, budget i balans kallas ansvarstagande om så den sista undersköterskan ska sparkas eller den sista förskolan slå igen.
Vi i Socialisterna har inför denna budget valt att gå ut och besöka många av de kommunala arbetsplatserna för att samla in personalens krav. Dessa krav är bland annat: arbetskläder till all äldreomsorgspersonal och ökade resurser till läromedel och förbrukningsmateriel. Den enskilt viktigaste frågan är personalfrågan, på så gott som varje arbetsplatsbesök vi har gjort har vi fått höra om underbemanningens konsekvenser. Om man ska fostra och bilda ungdomen, om man ska stötta och vårda de äldre, då behövs tillräckligt med personal. Det är uppenbart för de som arbetar och det är uppenbart för oss.
Socialisternas budget brukar anklagas för att vara orimlig. På vilket sätt är det orimligt att människor som arbetar utomhus ska ha fullgoda arbetskläder? På vilket sätt är det orimligt att kräva att de som arbetar med barn ska vara tillräckligt många för att bedriva den pedagogiska verksamhet de av lagen är ålagda att göra?
”Men det finns ju inga pengar" är nedskärningspolitikernas favoritargument för att värja sig mot oss som motsätter oss nedskärningarna.
För det första, pengarna finns. Sveriges kommuner och landsting går med stora överskott, i statskassan finns miljarder som skulle kunna satsas på välfärden. För det andra så går det naturligtvis att göra annat än att skära ner, budgeten kan och bör underbalanseras om vi har några som helst ambitioner på att ha god kvalitet på vår välfärd.
Att pengar utifrån behövs för att kommunen ska fungera borde vara extra tydligt för vår styrande då de resultat de nu skryter om till stor del är effekten av pengar som kommit in utifrån. Socialisterna motsätter sig att avveckla välfärden i en fattig kommun i ett rikt land.
Vi vill uppmana samtliga kommunmedborgare att ställa sig frågan vilken politik man vill ha, dyk gärna upp på kommunfullmäktiges möte den 24 för att följa debatten.