DEBATT: Framtiden går på räls

Då planerna för järnvägen gjordes upp i mitten av 1800-talet tog man hänsyn till främst två saker; att fylla det glest befolkade inlandet och att skydda en livsviktig transportnerv från en eventuell, fientlig, landstigning vid kusten.Det är av denna orsak som en tågresenär befinner sig längre ifrån Stockholm efter en timmes resande än vad hon gjorde då resan inleddes från Kalmar station. Detta är något som vi vill ändra på, det är inte längre rimligt att kuststäderna i regionen inte har en snabb och energieffektiv förbindelse med varandra. Under sin sista regeringsperiod inledde Göran Persson, med grön inspiration, ett initiativ för ett Sverige fritt från oljeberoende till 2020. Sett ur ett backspegelperspektiv så ter sig denna vision som allt mer nödvändig, med oljepriser som pendlar upp och ned runt 100 $-strecket och oljefält efter oljefält som befinner sig på nedgång.Bensinbolagen lägger ned mack efter mack på grund av för små marginaler och det är glesbygden som drabbas hårdast. Framtiden tillhör inte oljan så mycket kan vi konstatera, är det då vettigt att fortsätta att satsa på en infrastruktur som är beroende av den?I ljuset av detta kan man fråga sig vad förbifart Stockholm egentligen handlar om och varför landsbygdsregionerna skall vara med och dela på notan?Kan det vara arbetspolitiskt? Nej, en utbyggnad av kollektivtrafiken och ett utvecklat modernt järnvägssystem i hela landet skapar minst lika många arbetstillfällen.Är det ett försök att rädda bilindustrin? Mer vägar har hittills alltid medfört fler bilar men eftersom majoriteten av bilarna fortfarande drivs med fossila bränslen så kan det knappast vara rätt väg att gå.Vi vill ju alla förbättra miljön inte göra den sämre, eller hur?Genom skapandet av ett effektivt spårvägssystem i regionen och övriga Sverige har vi möjlighet att avlasta de hårt ansträngda vägarna, skapa arbetstillfällen och samtidigt skona miljön.

Debatt: Framtiden går på räls