Joakim Tholén om "Vision Västervik" och behovet av nya arbetssätt inom politiken (8/3). Tholén nämner också föreningen Initiativ Samutveckling (IS) som jag själv är engagerad i och som just nu för samtal med Vision Västervik angående behovet av en ny politisk kultur. Därför vill jag utifrån Tholéns relevanta frågeställningar dela med mig av mina tankegångar.
Politik upplevs av många idag som en sidoverklighet som man tycker sig ha för lite kunskap om och har svårt att känna sig delaktig i. Orden politik och politiker har en negativ klang och endast en bråkdel av befolkningen deltar i politiken. Många är intresserade av samhällsfrågor men ointresserade av politik trots att politik ska handla om just samhällsfrågor. Det sätt som politiken utövas på idag uppmuntrar helt enkelt inte människor att intressera sig för politik. Detta gör det angeläget att fråga sig hur väl utvecklad vår demokrati är.
Tholéns funderingar handlar om vilket sakpolitiskt innehåll ett nytt politiskt initiativ ska erbjuda utöver de redan befintliga partierna. Den politiska arenan behöver dock inte fler aktörer som deltar i kampen om maktpositioner och sakpolitiska poänger, utan politiker med ett nytt förhållningssätt till sitt uppdrag och som vill göra politik till en naturlig och positiv del i varje människas vardag, istället för en abstrakt företeelse vart fjärde år. I detta avseende tar Tholén upp en viktig aspekt angående de förtroendevaldas relation till sina partier.
Tholén refererar till en textrad på IS hemsida som uttrycker att politiker bör vara underställda sina partier, vilket han med all rätt är skeptisk till. Detta är en uppfattning som IS inte längre står bakom men tyvärr har denna textrad blivit kvar. Faktum är ju dock att dagens politiker faktiskt betraktar sig som underställda ett parti. Denna partilojalitet utgör grunden till dagens negativa partitävlan där politikerna ser det som sitt främsta uppdrag att verka för ett partis valframgångar och att besätta maktpositioner med en viss partibeteckning. I en sådan politisk kultur tappar goda intentioner kraft, och samverkan för god samhällsutveckling kommer i andra hand. Om de förtroendevalda politikerna lade partitävlingen åt sidan och istället började agera som självständiga politiker med uppdraget att samverka för god samhällsutveckling, så skulle vi uppleva ett mer harmoniskt samhälle.
Det går dock inte att lagstifta fram nya förhållningssätt och attityder. Det handlar istället om att uppmuntra människor med rätt inställning att åta sig politiska förtroendeuppdrag, och få sittande politiker att tänka om. I framtidens politiska kultur kommer förtroendet för en politiker inte främst att bygga på dennes partitillhörighet eller åsikter i olika sakfrågor, utan på dennes förmåga att samverka och föra goda samtal med såväl medborgare som andra politiker.