Fredrik Reinfeldt och hans vänner
Revansch. Fredrik Reinfeldt (till vänster) har gjort storverk i svensk politik - men nu verkar svenska folket redo att ge företrädaren Bo Lundgren revansch i skattefrågan. Foto: SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att utsikterna för ett regeringsskifte är bättre nu än många gånger tidigare märks i den segervisshet Alliansens företrädare utstrålar. Den skrämselpropaganda som används från vänsterhåll om splittring klingar falskt av flera anledningar.
En är att problemen så uppenbart är större på vänsterkanten. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson gjorde ingen hemlighet av att "det blir en hel del kollisioner" när han i sitt Almedalstal kvällen före Reinfeldt talade om sin "trötta" samarbetspartner - det socialdemokratiska partiet.
Ytterligare en anledning är att den borgerliga Alliansen, i fråga efter fråga, har arbetat sig samman och levererat lösningar. Senast i raden var det överenskommelsen om att avskaffa fastighetsskatten, en för de politiska motståndarna viktig symbolfråga för att visa på "splittringen" inom Alliansen.
När Fredrik Reinfeldt höll sitt tal fanns det ingen anledning för honom som för Peter Eriksson att dela ut små tjuvnyp till kommande regeringspartners. Fokus var i stället på den politik som gjort att 1,5 miljoner människor inte jobbar fastän många vill och kan.
Arbetet stod i fokus under det ekonomiska seminarium som moderaterna arrangerade samma dag.
Reinfeldt kallar moderaterna "Sveriges arbetarparti". Han utmanar socialdemokraterna i vad dessa ser som sitt revir. Det är inte främst ett smart taktiskt drag av Reinfeldt. Det är framför allt nödvändigt.
Göran Persson har ända sedan sitt tal på första maj agiterat för att det går så bra för Sverige att arbetslösheten inte längre är en viktig fråga. Den bilden är det få som delar med statsministern. Ändå väljer Persson att inte se de problem som skapats efter decennier av socialdemokratiskt styre.
Den borgerliga Alliansens väljer att se problemen och de vågar göra det därför att de har en politik som också har lösningar. Bara det gör att Reinfeldt har en unik ställning i det politiska landskapet.
Lite ironiskt är det att Reinfeldt nått därhän genom att i massmediernas och allmänhetens ögon bland annat distansera sig från den betoning av skattepolitiken som enligt förra valets efterhandanalyser bidrog starkt till bakslaget för dåvarande partiledaren Bo Lundgren. Det sades då att skatterna var en fråga som inte engagerade väljarna, jämfört med annat.
Skattebetalarnas förening har för tredje året i rad låtit Demoskop fråga ett urval svenskar om skatten. Man konstaterar att skattefrågan ökat i relativ vikt. Sänkt skatt ses som mera önskvärd än tidigare. Mest impopulära ör tydliga skatter, som på bensin, el - och fastigheter.
Bo Lundgren talade om skatterna som inte bara ett ekonomiskt utan även ett moraliskt problem. Fastighetsskatten är ett utmärkt exempel på bådadera.
De flesta torde alltjämt betrakta moderaterna som Sveriges främsta "skattesänkarparti". Men nog har tonvikten under Reinfeldt lagts annorlunda. Ledningen anser att de skatter ska prioriteras som påverkar arbetskraftsutbudet, så att tillväxten ökar och jobben blir fler.
Men Lundgrens moraliska argument har tystnat. Hade "nya moderaterna" fått bestämma själva är det tveksamt om det blivit något besked om att avskaffa fastighetsskatten!
Enligt Demoskop vill nu 86 procent av tillfrågade moderata sympatisörer ha sänkt skattetryck. Andelen har på ett år stigit starkt, till 70 procent, i övriga allianspartier och till 50 procent bland s-sympatisörerna.
Fredrik Reinfeldt har haft framgång med sina "nya moderater". Samtidigt tycks svenska folket redo att ge Bo Lundgren och dennes "gamla moderater" en smula saklig revansch.