Fredspriset till Anna Politkovskaja!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Anna Politkovskaja förde en orädd kamp för att kasta ljus över exempelvis övergreppen i Tjetjenien, läget i den ryska armén och mänskliga rättigheter satta på undantag.
Inför detta går det inte att stå likgiltig. Ryssland är ett viktigt land i Europa. Tystnadens konformism och attackerna riktade mot journalister och fria media är oroande kyliga vindar som drar fram över vår kontinent.
Anna Politkovskaja var en av Rysslands ledande journalister. Omständigheterna tyder på att mordet hade politisk bakgrund; det var i sin framgångsrika yrkesgärning som reporter och författare hon utgjorde ett hot mot mörka krafter i kampen om politisk och ekonomisk makt i Ryssland och därmed måste tystas, för alltid. Dock lever hennes texter vidare och sprids över världen.
Det är inte vanligt att Nobels fredspris utdelas postumt, men att välja Anna Politkovskaja som mottagare 2007 skulle bidra till att säkerställa spridningen av hennes texter i Ryssland och omvärlden. Det vore en investering i det fria ordet, inte bara i en tidigare diktatur där utvecklingen på demokratiområdet riskerar nya bakslag. Ingen kan heller förneka att hon agerat helt i Nobels anda genom att fredligt, med pennan som vapen, slå vakt om grundläggande mänskliga rättigheter och individens värdighet. Ett sådant val av pristagare skulle markera det fria ordets betydelse för fred och demokrati över hela världen.
Det är ingen tillfällighet att Anna Politkovskajas rapportering om kriget i Tjetjenien och korruptionen i Ryssland, i böcker och artiklar i tidningen Novaja Gazeta, väckte sådant motstånd från ledande kretsar i ett land där yttrandefriheten kringskärs med dekret från statsledningen. Förändringen till det sämre är logisk, eftersom just det fria flödet av information mellan medborgarna är en hämsko på dem som vill bruka makten för egen politisk och ekonomisk vinning genom våldsanvändning.
Under president Putins tid vid makten har yttrandefriheten steg för steg beskurits. Bland annat har stora tidigare oberoende tv-kanaler och tidningar som Izvestija underordnats centralmakten, vilket inte bådar gott för framtiden. I det perspektivet är det särskilt illavarslande att flera hundra journalister dödats efter befrielsen från det kommunistiska sovjetväldet, och att detta kunnat ske utan större folkliga protester. Tvärtom har presidenten fortfarande ett starkt stöd i opinionen, vilket belyser hur svag den liberala traditionen är i Ryssland.
Nu aviseras även ingripanden mot de fria organisationernas (NGO) arbetsmöjligheter, vilket tyder på att den nuvarande regimen vill distansera sig ytterligare från den frihetliga europeiska värdegemenskapen.
Ännu ett skäl för detta val av fredspristagare är det sorgliga faktum att Anna Politkovskaja inte är den första och sista journalist som mördas i tjänsten världen runt. Hundratalet kolleger dör och fängslas årligen, tusentals förföljs, inte bara i krigszoner. Ett pris som uppmärksammar detta faktum skulle tjäna som en stark symbolisk signal för alla dem som arbetar för att sprida yttrandefriheten över världen och försvåra för de makthavare som vill fortsätta att förtrycka sina folk utan besvärande insyn från omvärlden.
Med anledning av den norska Nobelkommitténs inbjudan till parlamentsledamöter att nominera kandidater till Nobels fredspris år för 2007 föreslår därför undertecknade, som representanter för en grupp moderata publicister i riksdagen, att Anna Politkovskaja tilldelas priset postumt. (SNB)
DEBATT
Mats Johansson är moderat riksdagsledamot och före detta chefredaktör. Hans Wallmark är moderat riksdagsledamot och före detta politisk redaktör.