DEBATT: Frigör Sveriges och EU:s bönder

Rekordhöga världsmarknadspriser på många jordbruksprodukter gör att de europeiska bönderna borde ha alla möjligheter till lönsam produktion. Om EU skulle tillåta dem, vill säga. Med kvoter och regleringar håller politikerna istället Europas bönder i ett järngrepp. Och tyvärr gör förslaget till översyn av jordbrukspolitiken inte mycket för att förändra detta. Man vill inte låta Europas bönder dra riktig nytta av de höga livsmedelspriserna och den marknadsorientering av jordbruket, som inleddes med reformerna 2003, går med snigelfart. Så den planekonomiska grundsynen i den gemensamma jordbrukspolitiken består.EU:s mjölkkvoter är ett tydligt exempel på hur denna planekonomi straffar ut Europas bönder. För mjölkkvoterna är inte bara en historisk kvarleva, då produktionsstödet till mjölkproduktion redan är borttaget, de hindrar framför allt europeiska bönder att tävla och hävda sig på den internationella marknaden för mjölk och mjölprodukter. Ändå vill kommissionen att vi ska ha kvar mjölkvoterna för
EU:s mjölkbönder till 2015. Endast en symbolisk ökning av kvoterna ska ske fram tills dess. Fischer Boel erkänner att: "sådana kvoter ej hör hemma i en marknadsekonomi, men vi måste naturligtvis anpassa mjölksektorn och undvika en kris". Men genom sitt kraftlösa agerande i denna fråga skapar, snarare än undviker Fischer Boel en kris. För med dagens mjölkkvoter täcker produktion i Europa i princip bara efterfrågan på mjölk inom EU. Europas bönder, som en gång i tiden var världens största exportörer av mjölkprodukter, hindras därmed av de produktionsbegräsande kvoterna från att ta del av den växande världsmarknaden för mjölk och mjölkprodukter. Våra bönder lämnas nu hjälplöst bakom sina internationella konkurrenter.De ökade världsmarknadspriserna beskrivs oftast som ett problem. Men de skulle kunna vara en möjlighet. Utan den förlamande jordbrukspolitiken vill säga. De höga priserna och den växande världsmarknaden kunde ha varit böndernas möjligheten att en gång för alla frigöra sig från politikernas förlamande bidragspolitik. Det skulle även ha kunnat bli skattebetalarnas chans att slippa betala för denna gigantiska bidragscirkus. Utan kvoter och regleringar skulle bönderna tack vare de högre priserna även kunna producera mer och på så sätt mättat fler - den enda långsiktiga lösningen på den globala livsmedelskrisen. Reell avreglering är därför en fråga om liv och död.Jag vill därför uppmana Eskil Erlandson att, i de kommande förhandlingarna om översynen av jordbrukspolitiken i rådet, göra skäl för sitt rykte som en god förhandlare och se till att denna rest från planekonomin avskaffas. Det skulle gynna såväl de europeiska bönderna som världens konsumenter.

Debatt: Frigör Sveriges och EU:s bönder

I Europaparlamentet i Strasbourg presenterade nyligen EU:s jordbrukskommissionär Marianne Fischer Boel sitt och kommissionens förslag till förändringar av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Möjligheterna till genomgripande reformer av EU:s jordbrukspolitik borde vara bättre än någonsin.