Friskola för landsbygdens skull
Dag för kommunalt initiativ. Det är lättare för en friskola som Västrums skola att profilera sig.Foto: ANDERS STEINER
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I Ankarsrum beräknas elevantalet minska med 50 procent under de kommande tio åren. Blankaholms skola beräknas bara ha 14 elever mellan sex och tolv år om tio år. Västrums skola räknar med en minskning med en tredjedel och i Almviks skola, som i dag har ungefär 70 elever, beräknas elevantalet ha minskat med 26 barn om nio år. Det är faktiskt så att alla skolor som inte ligger i Västerviks tätort kommer att se ett minskat elevantal de närmaste åren.
Självfallet är detta problematiskt. Skolor kan inte bli hur små som helst - den kinkiga frågan är var gränsen går och vilka faktorer som ska ha störst betydelse.
Men beredskapen i kommunen tycks vara god. Frågan är under utredning, vilket är utomordentligt bra. Att elevantalet minskar och förändringar måste göras i skolorganisationen är inte ovanligt i Sverige. Åldersstrukturen i befolkningen förändras, människor flyttar, barnafödandet fluktuerar, det händer mycket som påverkar elevantalet.
Men allt för ofta verkar sådana problem komma som en total överraskning för ansvariga politiker, trots att det finns massor av statistik om den demografiska utvecklingen. Det finns många exempel på kommuner där befolkningsutvecklingen talat sitt tydliga språk men där politikerna stoppat huvudet i sanden in i det allra sista och därför tvingats till drastiska, dyra och dåliga sista-minuten-beslut. Så verkar det inte bli i Västervik, vilket ter sig betryggande.
Vad bör då kommunen göra? Utgångspunkten är att mindre barn ska ha nära till skolan. Det är olyckligt om 6-12-åringar måste resa långa sträckor för att komma till skolan - deras skoldag blir längre då och de förlorar tryggheten i den lokala skolan. Att lägga ner eller slå samman skolor bör därför vara den åtgärd som tas till allra sist.
Skolor måste inte drivas av kommunen. Av de skolor i kommunen som nu ser elevunderlaget svikta är en friskola, de andra är kommunala. Undantaget (det framgångsrika undantaget) är Västrums skola, som blev friskola för några år sedan efter att ha varit nedläggningshotad.
Runt om i landet finns åtskilliga exempel på hur en ombildning till friskola har räddat nedläggningshotade kommunala skolor. Och fördelarna med friskolor på landsbygden är många.
Föräldrar, personal och elever gillar sina skolor och känner stor trygghet i att ha en skola på orten. Den lilla lokala skolan betyder mycket för sammanhållningen och vikänslan. Det finns därför ett stort engagemang som en fristående skola kan bygga på.
En friskola har lättare än en kommunal skola att skapa en egen profil. Det kan till exempel vara en alternativ pedagogisk modell, i Västerviks kommun har Västrums skola en utomhuspedagogisk profil. I en friskola är beslutsvägarna ofta kortare och den administrativa överbyggnaden mindre och billigare. Flexibiliteten blir större och skolan kan lättare anpassa sig till förändringar än en större kommunal skola kan.
Här har Västerviks politiker med moderata kommunalrådet Harald Hjalmarsson i spetsen en viktig uppgift. Majoriteten har ju uttryckt en positiv inställning till friskolor, nu kan den få praktiska uttryck.
Det är med andra ord läge för att ta upp diskussioner om friskoleombildningar på de aktuella orterna. Visa på fungerande exempel. Hjälp dem som är intresserade med pappersarbete och kontakter. Kommunen kan göra mycket för att underlätta.
På det sättet får barnen utanför tätorten Västervik en chans att gå kvar i sina skolor! Och Västerviks kommun kan göra sig till föredöme.