DEBATT: Fritids är fritids

Skolverket har kommit på att verksamheten på fritids - alltså det ställe som ska sysselsätta barnen när skolan är slut men föräldrarna ännu inte kommit hem - inte håller måttet.
Rapporten kan hämtas hem från www.skolverket.se (<a href="http://www.skolverket.se/sb/d/1709/a/7816;jsessionid=EED97DDF445BE6DA12D559FA636DB64B" target="_blank">klicka här</a>), och i den skriver skolverket att fritidsverksamheten är torftig och ensidig, följt av det ständiga konstaterandet att pengarna inte räcker.
Pengarna har gått till skolan i stället, säger skolverket, och fritidsverksamheten har utarmats.

Kommunerna är skyldiga att erbjuda fritidsverksamhet för barn upp till tolv år, men de flesta barn slutar på fritids tidigare, redan efter tredje klass.
Det finns alltid resonansbotten för konstateranden om att det finns problem i en verksamhet som handlar om barn. När det gäller fritids är det ett faktum att det har sparats en del under de senaste åren. Personaltätheten har minskat. Men frågan är om de problem skolverket pekar på verkligen är problem.
Att pengarna har gått till skolan i stället för till fritids är det svårt att bli upprörd över.
I budgetarbetet har kommunerna har gjort den helt riktiga bedömningen att det är viktigare att satsa på skolan än på fritids. Det är bara på den miljöpartistiska eller vänsterpartistiska planeten som en kommun har råd med allt. Alla vi som lever i verkligheten vet att prioriteringar är nödvändiga, oavsett hur stort skatteuttaget är. Om så kommunalskatten vore 100 procent skulle det inte finnas pengar till allt som någon kommunalpolitiker får för sig.

Den som betvivlar detta kan ju göra fältstudier i någon av landets verkliga högskattekommuner. Klagar verksamhetsföreträdare eller kommuninvånare där mindre över resursbrist och snåla politiker? Icke, sa Nicke. Alla vill ha mera pengar där också!
Att välja att prioritera skolan framför fritids är inte bara riktigt, det är självklart.
Visst är det viktigt att barnen har vettiga fritidsaktiviteter. Men det är skolan som är det centrala, det som ska förbereda barnen och ge dem en grund att stå på.

Fritids ska inte vara en förlängning av skolan. Fritidsverksamheten måste inte ske med några pedagogiska ambitioner, när barnen kommer dit har de redan varit en hel dag i skolan och bör faktiskt få lov att vara lediga, att ha fritidsverksamheter och inte skolundervisning. Barnen ska leka på fritids, inte gå i skolan.
Den grundläggande frågan är varför kommunen över huvud taget ska vara ansvarig för barnen efter skoldagens slut. Är det inte föräldrarnas uppgift att se till att barnen har vettiga fritidssysselsättningar? Jo, självklart är det så, åtminstone borde det vara så. Men ett sönderbeskattat och ansvarsbefriat folk som det svenska har för länge sedan vant sig av med att ta ansvar för sina egna liv. Det är alltid någon annan som ska ordna och ta ansvar, och pengar för att betala det med trycks som alla vet i kommunhusets källare.
Det är svårt att se hur detta skulle kunna förändras i brådrasket, åtminstone så länge som våra politiker vägrar inse att det behövs radikala skattesänkningar för att människor ska kunna återta makten över sina egna liv.

Debatt: Fritids är fritids - inte skola!