Statsminister Stefan Löfven och hans vänsterregering nådde kulmen på en lång rad av misslyckanden då deras budget inte gick igenom i riksdagen. Den som bär skulden till detta och till den parlamentariska situation som nu uppstått är ingen annan än Stefan Löfven, även om han försöker att skjuta över ansvaret på oppositionen.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har försökt förmedla att något har gått sönder i Sverige och att Sverige blivit kallt. Vi är många som inte känns vid den svartmålningen. Alliansregeringen har genomfört en rad reformer som förbättrat för många människor och familjer, ett exempel är den så kallade fritidspengen. Fritidspengen är öronmärkt och går till utsatta barn i familjer med långvarigt försörjningsstöd. Pengen är till för att säkra dessa barns möjlighet att delta i fritidsaktiviteter.
Nuvarande regering vill avskaffa fritidspengen. Det, om något, tycker vi känns kallt. Den nya regeringen sätter ideologi framför utsatta barns rättigheter. FN:s barnkonvention ger barn rätt till en meningsfull fritid. Statistiska Centralbyrån har i en rapport om barns fritid kommit fram till att barn som lever i ekonomiskt utsatta hushåll inte deltar i fritidsaktiviteter lika mycket som andra barn. Det var mot den bakgrunden som alliansregeringen införde fritidspengen.
Både Rädda Barnen och Barnombudsmannen delar vår mening om att fritidspengen bör vara kvar. Det framförs också att om fritidspengen tas bort behöver regeringen initiera andra åtgärder för att säkerställa att utsatta barn tar del av fritidsaktiviteter i högre utsträckning. Man menar att generella insatser såsom höjt försörjningsstöd istället för fritidspeng riskerar att innebära att resurserna inte kommer barnen till del och därmed drabba de mest utsatta barnens möjligheter till en aktiv fritid.
Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att nuvarande regering ändå vill höja försörjningsstödet och ta bort fritidspengen. Höjt försörjningsstöd ändrar inte utsatta barns underrepresentation i organiserade fritidsaktiviteter. Det har provats och utvärderats tidigare. Vi vet att vägen till förändring är öronmärkta pengar som inte kan användas till något annat än till barnens fritid. Vänsterregeringen måste därför snarast presentera andra alternativa åtgärder innan man fattar ett sådant här avgörande och negativt beslut för dessa utsatta barn.
Om fritidspengen avskaffas innebär det att ett ökat försörjningsstöd prioriteras framför utsatta barns rättigheter enligt barnkonventionen. Det betyder att vänsterregeringen flyttar makten över ersättningen från barnen till föräldrarna. Detta går stick i stäv med nuvarande regerings uttalanden om att stärka barns rättigheter. Inte bara jobb och tillväxt hotas av en vänsterregering, utan även satsningar på utsatta barns deltagande i fritidsaktiviteter och alla positiva effekter för barnen som följer med ett sådant deltagande.