Frivilligorganisationer är effektivare med bistånd
Afghanistan. VT:s kolumnist Walburga Habsburg Douglas skriver om den fungerande hjälpten till Afghanistan genom det arbete som bedrivs i Svenska Afghanistankommittén.Foto: Musadeq Sadeq/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I december samma år invaderar Sovjetunionen landet för att störta Mujaheddin och att etablera en kommunistisk regim. När Europaparlamentet diskuterade motionen hade många parlamentariker skrattat eftersom scenariot lät så avlägset och orealistisk; varför skulle något hända i Afghanistan, ett land så långt borta?
Men när Sovjets invasion blev ett faktum var Europaparlamentet den första institutionen, som inte bara fördömde invasionen, utan också hade förberett katastrofhjälp till afghanerna.
Strax efter Europaparlamentets beslut om katastrofhjälp till Afghanistan, grundades det som skulle komma att bli den största ideella organisationen för bistånd till Afghanistan; den Svenska Afghanistankommittén. De påbörjade snabbt en insamlingsverksamhet för att kunna bidra med humanitära hjälpinsatser. I början bestod hjälpen främst av läkemedel och sjukvårdpersonal, men verksamheten utvidgades efterhand till att omfatta stöd till undervisning och jordbruk.
Under Svenska Afghanistankommitténs mer än 25-åriga närvaro i landet har Afghanistan mer eller mindre varit under ständig ockupation eller i krig och konflikter. Landet har på grund av dessa omständigheter saknat en så basal sak som en fungerande hälso- och sjukvård, vilket för svenskar är en självklarhet.
Det som gör den Svenska Afghankommitténs arbete så imponerande är alla insatser som skett under mycket svåra säkerhetsförhållande. Hjälpen och insatserna har kommit fram till de behövande och arbetet har bedrivits kontinuerligt utan avbrott trots krig och brist på fungerande transportnät. Många organisationer har kommit och gått, men Svenska Afghankommittén har bestått.
Inte bara har hjälpen och insatserna bestått, organisationen har även med åren blivit den största privata arbetsgivaren i landet. Många hjälporganisationer med verksamhet utomlands tror ofta att man kan sköta verksamheten med ditskickade medarbetare. Många gånger uppstår problem med kontinuitet och uthållighet för dessa organisationer.
Svenska Afghankommitténs förhållningssätt har varit tvärtom. De har etablerat en decentraliserad och lokal organisation och mer än 90 procent av medarbetarna utgörs av personer från lokalbefolkningen.
Svenska Afghanistankommitténs rykte har spridit sig långt utanför vårt land. Redan då jag ännu bodde i Tyskland hade jag hört talas om organisationen och dess arbete. Vi blir ofta mycket irriterade över biståndspolitiken inom EU, där vi ser att pengarna går åt fel håll, till fel saker och där administrationen slukar den största delen av pengarna.
Men Svenska Afghanistankommittén har lyckats undvika dessa fällor.
Det är imponerande. Att som politiker se att en ideell icke-statlig organisation kan ge en så effektiv biståndshjälp kontinuerligt under en så lång tid leder till eftertanke. Är det de ideella icke-statliga organisationerna som mest effektivt och mest uthålligt förmedlar insatser till behövande länder?
Jag tycker fler borde följa i Svenska Afghankommitténs spår. Vi behöver många organisationer som med entusiasm och uthållighet hjälper länder och folk att komma på fötter.