När det drar ihop sig till val brukar det vara inrikesfrågorna som får mest uppmärksamhet. Så verkar det fungera också vid kyrkovalet. Det är de nära frågorna som engagerar. Det är lätt att man fastnar med synen inom sin egen lilla bubbla. Men vi står inte ensamma, de mindre och de större sammanhangen hör ihop. Om jag som församlingsbo i Tjust bekymrar mig över tomma kyrkbänkar som syns så tydligt under söndagsgudstjänsterna så är det gott att börja fundera över och titta på hur det ser ut i andra länder. Vi vet att många kyrkor ute i världen växer: i Afrika, Asien och Sydamerika är den kristna tron på full frammarsch. Det lär idag finnas fler kristna i Kina än i hela USA! Hur gör de växande kyrkorna? Kan vi lära av dem?
Det är lockande att fortsätta leva i sin bubbla, men jag är övertygad om att vi har mycket att lära av våra kristna systrar och bröder ute i världen. Vi ska vara tacksamma för de unga människor som idag kommer från andra länder till Sverige för att berätta om vad tron betyder och vad Jesus har gjort för dem, särskilt idag när många i vårt land i högsta grad känner av den inre tomhet och meningslöshet som jag menar att ett liv utan någon vidare gemenskap med vår Skapare innebär. I mina ögon bör Svenska kyrkan omgående starta ett utbyte med dessa kyrkor för att vi ska kunna lära och inspireras av dem. Det handlar om att återupptäcka rötterna som hållit i tvåtusen år, och inte falla för temporär populism. Att fulla kyrkor är möjligt också här i Sverige kunde vi läsa nyligen i tidningen Dagen som hade varit och besökt den katolska församlingen i Stockholm, S:ta Eugenia, som växt med 1000 medlemmar på fyra år och som har så fullt på sina gudstjänster att församlingen trängs långt ner i vapenhuset. Församlingen satsar aktivt på att evangelisera bland medlemmarna och att göra medlemmarna till lärjungar. Bön och diakonalt arbete går hand i hand. Ibland finns inspiration att hämta på närmare håll än man kanske tror. Jag tillhör en nomineringsgrupp i kyrkovalet som inte alltid är omtyckt av de politiska partierna, dels för att vi hellre skulle se att de politiska partierna lät bli att ställa upp i kyrkovalet, dels för att vi tar den kristna tron på stort allvar och vill att vår kyrka skall ha Jesus i centrum. Det är Frimodig kyrkas längtan att allt fler svenskkyrkliga församlingar ska bli goda växtplatser, där människor kan få växa i sin tro. Vi har en fin tradition men vi har också mycket kvar att upptäcka. De växande kyrkorna i världen, liksom de här hemma, kan berätta om den skattkista som också står till vårt förfogande, om vi längtar efter den.
Det är dryga tretton år sedan den formella skilsmässan mellan staten och Svenska kyrkan. Statskyrkosystemet som under årens lopp medfört stabilitet men också, för kyrkans del, ett djupgående beroende, kom att verka alltmer ohållbart. Varför skulle inte Svenska kyrkan, som
andra kyrkor i Sverige, stå fri från partipolitiskt inflytande? Jesus sa ju inte att vi skulle ge 90 procent till kejsaren och 10 procent till Gud. Men även om många numera är eniga om att skilsmässan var något
gott så hänger sig de politiska partierna kvar, några för att de är ideologiskt övertygade om att det är berättigat, andra för att de är bekymrade över de konsekvenser som en domänförlust skulle innebära
för just dem. Och tiden går. Viktiga beslut fattas i ett Kyrkomöte som i mångt och mycket fortfarande styrs av de politiska partierna. Fortfarande, i ”god” demokratisk ordning, saknar biskoparna rösträtt i samma församling. Det borde vara absurt men är den verklighet vi lever i. Nu är det snart kyrkoval. Du kan med din röst förpassa det partipolitiska inflytandet över Svenska kyrkan till historien. Det är där det hör hemma. Använd din röst och hjälp till att befria kyrkan från dess partipolitiska styre.