Sverige kallas för en välfärdsstat, men det gäller enligt min mening inte de gamla.
I all medial beskrivning framhålls vilken börda samhället har för de gamlas behov. Det märks i de tjänster som samhället erbjuder. ROT- och RUT-avdrag är inget för obemedlade gamlingar. Man märker att man ej är välkommen till sjukvården, eller hälsocentraler som det kallas i vårdspråket.
I våra yngre dar fick vi dra ett tungt lass. Men det är historia nu. Skatter och avgifter måste höjas beroende på ökat antal gamlingar.
För välbärgade lockar utlandsvistelser och investeringar i mer lyxiga miljöer. Gamla talesättet "bed och försaka" har för gamlingar ersatts med "gilla läget". Nu vill man ej se eller höra talas om gamlingars behov.
Väntetider får man vänja sig vid, olika aktörer skall spela bollen och rådet man får är att hjälpa sig själv.
Äldrevård och äldreomsorg är moderna begrepp, som vi äldre får erfara vad det i praktiken innebär.