Gärna globalisering - men inte i svampskogen
"Egen" svamp. Svampskogen vill man inte dela med sig av varken till stockholmare, blekingar eller fransmän. Foto: Leif R Jansson/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det knakar i skogen - en fransman det är...
Globalisering och internationalisering är något fantastiskt. Gränser suddas ut, människor och varor rör sig fritt över hela världen och vår kunskap om varandra ökar hela tiden.
När jag står i kön i livsmedelsaffären mitt i mörkaste Småland så är det inte bara småländska röster jag hör omkring mig. I kön talas det tyska, danska, holländska, engelska och till och med franska och italienska. I tidningsstället står, förutom Smålandsposten och de vanliga kvällstidningarna, också ett urval tyska och danska avisor. I Tingsryd är det är faktiskt lättare att få tag i Frankfurter Allgemeine än Svenska Dagbladet, som tar slut fort. I synnerhet på fredagen - då är det ju korsordet.
Utbudet av matvaror blir allt mer varierat. Tyska konserver och korvar trängs med Felix burksoppor och dansk leverpastej, och till och med det annars rätt trista grönsakssortimentet har hottats upp. Det är bara systemsortimentet som inte håller takten. Systembolaget i Tingsryd har det utbud som generaldirektören fru Persson-Steen tycker att små systemaffärer på landet ska ha, och det är inte något man jublar över precis. Priserna ska vi bara inte tala om - vin och öl är faktiskt det enda de tyska och danska turisterna tar med sig hemifrån numera.
Alltså och som sagt: jag är för det. Jag tycker det är storartat att människor från så många länder - där det finns så mycket att se annat än granskog och dyiga små sjöar - väljer att tillbringa sin semester just i min kommun. De köper gamla fallfärdiga ruckel mitt inne i skogen och renoverar dem för all världens pengar - och skapar därmed en massa jobb för traktens hantverkare. De står ut med regn och mygg och utedass, stormar och översvämningar och att de inte kan köpa riktig öl på Ica. De tycker ändå att det är så fantastiskt med friden och luften och det rena vattnet att de kommer tillbaka år efter år.
Men det får ju finnas gränser för samförståndet och den internationella förbrödringen. Inte sjutton vill jag ha dem i min svampskog! Det är illa nog med de blekingar, stockholmare och Växjöbor som har fräckheten att plocka mina kantareller - nu är skogen full av danskar, tyskar och fransmän också. Inte var det väl meningen att allemansrätten - som är en utmärkt inrättning - skulle omfatta andra människor? Poängen med den är väl att jag ska få plocka var jag vill, inte att andra ska få plocka i min skog?!
Härförleden cyklade jag i väg till ett av mina vanliga ställen - en pålitlig skogsstig där jag genom åren plockat massor. Och vad stod väl parkerad där, om inte en Parisregistrerad bil? Ingen människa syntes till, men när jag kommit en bit in i skogen hörde jag en röst som med omisskännlig fransk brytning sa: "Där har jag redan plockat!" Och ut ur skogen trädde en fransman, med tänd cigarrett i mungipan och den största svampkorg jag någonsin sett. Proppfull var den också - med mina kantareller och stensoppar!
Hur förhåller man sig till sådant? Vad säger man? Jo, man harklar sig, plockar fram de otränade franskkunskaperna ur något skrymsle långt bak i hjärnan och säger något förbindligt om att det är ju vackert väder i dag. För ovanlighetens skull. Och så kikar man djupt ner i hans svampkorg, funderar som en tok på vad stolt fjällskivling kan heta på franska, och säger att jaja, somliga har mer tur andra.
Sen hänger man sin egen sorgligt tomma korg på cykelstyret och trampar hemåt, ilsket muttrande.
Globalisering - javisst! Men inte i svampskogen
Kolumnen