Gasledningen Bildts stora problem

Västervik2007-01-16 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Diskussionen om Carl Bildts optioner handlar inte om avundsjuka, och det är inte heller en ankdammsdiskussion som är speciell för Sverige. Den handlar om att man måste kunna lita på att folkvalda regeringar och ministrar drivs av det egna landets intressen istället för sina egna personliga. Därför är det inte bra att regeringsledamöter har starka kopplingar till vissa företag eller branscher och fortsätter att tjäna pengar om aktierna stiger för dessa företag även sedan de blivit ministrar.
Aktier är relativt lätta att hantera. Dem kan man snabbt göra sig av med medan optioner ligger kvar och ofta inte kan tas ut förrän efter flera år. I det aktuella fallet blir det ännu mer problematiskt i och med att det slutliga beslut som gav Bildt rätt till optioner som skulle ge 4,8 miljoner kr i vinst togs av företaget efter att han tillträtt som utrikesminister.
Bildts egen chef, statsminister Reinfeldt har sagt att politik är en förtroendebransch.

Tyvärr har debatten handlat mindre om den viktiga grundprincipen: Mot vem är Bildt lojal när det gäller en av vår tids största energiinvesteringar, gasledningen i Östersjön? Bildts starka engagemang inom olje- och gasindustrin skapar många frågetecken om hans inställning. Hittills har han inte velat ge väljarna besked om han kommer att delta i ett beslut om att ge tillstånd till gasledningen.
Den planerade fossilgasledningen på Östersjöns botten är ingen liten affär. 120 mil gasledning ska transportera 55 miljarder kubikmeter fossilgas per år. Projektet kostar många miljarder och involverar i stort sett alla länder runt Östersjön. Den riskerar att leda till nya stora miljöproblem i havet och ännu mer koldioxidutsläpp i luften.
Vostok Nafta är en viktig delägare i Gazprom, den ryska gasjätten som vill bygga gasledningen. Den stora vinst som Carl Bildt pratar om att företaget gjort har kommit till tack vare aktieinnehavet i Gazprom. Bildts optionsvinster var alltså starkt knutna till företagets gas- och oljetillgångar och de kraftigt höjda världsmarknadspriserna de senaste åren.

Energipolitik och energisäkerhet är i dag en av de största globala frågorna. Successivt har världens länder knutits samman och vi är idag alla beroende av vilka som har resurserna och kontrollen över världens energi. Kriget i Irak är ett talande exempel på oljans makt, Ryssland och Gazprom är ett annat.
Gazprom är ett enormt företag och beskrivs ofta som "Putins maktbolag" eftersom ryska staten är majoritetsägare. Bolaget används många gånger för politiska påtryckningar och för att stärka rysk utrikespolitik, särskilt gentemot Vitryssland, Georgien, Ukraina och andra före detta sovjetstater.

Sverige är ett av få länder runt Östersjön som inte tagit ställning till gasledningen. Regeringen Reinfeldt verkar mest se det som en tillståndsfråga som inte handlar om politik. Både Reinfeldt och Bildt vägrar att svara på hur den svenska regeringen ställer sig till gasledningen. Andra länder gör tvärtom och flera har tagit ställning mot bygget, däribland de Baltiska staterna och Polen.
Det är i det här ljuset vi ska se den senaste tidens debatt. Gasleveranser är i dag storpolitik och del av ett internationellt politiskt spel. Därför är det minst sagt uppseendeväckande att utrikesministern sätter girigheten framför sin egen och Sveriges trovärdighet.
DEBATT
Peter Eriksson är språkrör för miljöpartiet. 
Läs mer om