Ge dem som tränar skatterabatt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är dags att fråga vart det egna ansvaret slutar och samhällets börjar. Jag är mycket tveksam till vår rätt att få samma sjukvård lika billigt som andra om vi själva bär ansvar för vår sjukdom.
Forskning visar tydligt att man minskar risken för att bli sjuk genom att äta rätt och motionera. Exempelvis löper överviktiga större risk att få stroke. Ändå är det mängder av människor världen över som äter sig feta och sjuka. Chips, godis, kakor och feta såser - vi frossar.
44 procent av svenskarna mellan 16 och 84 år är enligt SCB överviktiga eller feta. 23,7 procent av barnen väger för mycket, vilket är en ökning från 8,2 procent år 1982. Inte så konstigt kanske, med tanke på vad vi proppar i oss. Ungefär 20 procent av den dagliga energin kommer från grädde, socker, läsk, godis, choklad, färdiga såser och glass, enligt Jordbruksverket.
Det här leder till att det finns de som har problem att gå på bio eftersom biosätena är för smala. Toalettsitsarna är för små liksom sjukhussängar och flygstolar. Fetman gräver också djupa hål i den gemensamma plånboken. Priset för den svenska övervikten var 16 miljarder kronor under 2003, enligt Institutet för Hälso- och sjukvårdsekonomi.
Det kommer hela tiden nya mediciner och metoder för att bota, men eftersom sjukvårdens budget är begränsad har de inte alltid råd att ta in det senaste. Risken är att vi inte har råd med det bästa, när stora resurser går åt till att bota dem som är sjuka som konsekvens av att de inte skött sin hälsa utan i stället lattjat sig genom livet - rökt, ätit eller latat sig till ohälsa.
Vi måste fråga oss hur vi prioriterar och vad som är verklig rättvisa.
Om jag kämpar med träningen och äter förnuftigt och rätt - ska jag då verkligen behöva betala för den som missköter sig och sedan gå miste om de senaste medicinska preparaten för att pengarna inte räckte till? Det går naturligtvis inte att hitta någon absolut rättvisa, men principerna borde diskuteras.
Med all den kunskap vi har om hur vi själva kan påverka hur friska vi är kanske vi har möjlighet att utforma en sjukförsäkring med differentierade premier. Ett erbjudande borde vara: Gör kontroller av kondition och sänk din premie till sjukförsäkringen!
Nu lurar i stället fettskatt och förbud mot reklam för vissa produkter i faggorna. Men vårt midjemått lär knappast påverkas av om priset på lösgodis går upp någon krona. Det vi unnar oss är vi i regel beredda att betala ganska mycket för.
Jag tycker att en sund livsstil ska premieras och uppmuntras. Då får jag själv pengar att lägga undan till en privat sjukförsäkring, som ger mig tillgång till de senaste medicinerna och teorierna.
Det kanske skapar klassklyftor. Det kanske kan kallas orättvist att inte alla ska ha exakt samma förutsättningar. Men är det ett vettigt system om alla har det exakt lika dåligt? Eget ansvar motiverar oss till att leva annorlunda. Om en liten spark i baken kan få någon att välja lätt - i stället för gräddglass eller vindruvor i stället för geléhallon, då är väl det bra? Då kanske stroke och cancer håller sig borta!
Att kunna bota sjukdomar är bra, men att aldrig ens bli sjuk är faktiskt bättre.
Kolmnen
Carolin Dahlman