DEBATT: Genomför vallöftet om bättre tandvård för äldre

För 50 år sedan hade de flesta äldre inga egna tänder, i dag har nästan alla dem kvar. Det är en stor framgång för tandvården att vi nått därhän men vi får inte slå oss till ro med detta. Dagens äldre har nämligen fått ytterst lite förebyggande tandvård.
De har därför en mängd fyllningar och kronor/broar som fordrar underhållande behandling. Kunskapen om hur man diagnostiserar och behandlar tandproblem hos äldre är i dag otillfredsställande.
Åldrandet innebär vissa naturliga förändringar i munnen. Salivmängden minskar, rotytor kommer i dagen och finmotoriken i muskulaturen sänks. Det leder till ökad kariesrisk eftersom den nedsatta salivfunktionen har en central roll för att förhindra just karies. Äldre använder dessutom ofta läkemedel som skapar muntorrhet. Därmed ökar risken för tandskador ytterligare.

Till detta kommer ett annat problem; de höga kostnaderna för tandvård. Visserligen finns det för den som är över 65 år ett högkostnadsskydd men dess utformning dras med en rad brister. Det är inte ovanligt att man som äldre på ett år får betala mer än 15 000 kronor ur egen ficka för tandvård. Det är summor som de med de lägsta pensionerna, cirka 200 000 personer, finner svåra att få fram.
Konsekvenserna av dålig tandstatus är flera, dels får man svårt att tugga maten, dels påverkas utseendet. Dåligt tuggad mat kan leda till sväljningsbesvär, mag-tarmproblem och näringsbrist. Om utseendet påverkas kan det leda till att äldre drar sig för att umgås med släkt och vänner. Att inte kunna äta och njuta av vanlig mat kan således negativt inverka både på hälsotillstånd och på livskvalitet.

Vad behöver då göras? Vi behöver studier över hur det förebyggande arbetet för att bevara äldres tänder bäst utformas liksom studier om vilka behandlingsmetoder som ger bästa resultat. Den kunskap som finns inom äldretandvården behöver systematiseras, samlas och finnas tillgänglig för berörda yrkesgrupper. Och för beslutsfattare, brukare och allmänhet.
Grundutbildningarna för tandläkare och tandhygienister behöver innehålla mer om äldres tandhälsa och tandvård än vad de gör i dag. Också andra yrkesgrupper som möter äldre patienter måste få kunskap om vad man ska beakta beträffande äldres tandhälsa.
Socialstyrelsen lämnade i december 2005 en utredning om uppföljning av landstingens uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård till regeringen. Där skriver socialstyrelsen att det skulle vara värdefullt att samla kunskap och kompetens om tandvård och munvård för äldre och funktionshindrade i nationella, alternativt regionala, kunskapscentra.
Välutbildad personal skulle kunna utgöra den bas för samlad kunskap och kompetens som behövs för såväl grundutbildning som vidare- och fortbildning av tandvårdspersonal men också för andra personalgrupper.

Utredningen ligger fortfarande på regeringens bord men utan aktiva åtgärder gör den inte mycket nytta där. Det rör sig inte om några stora pengar. Eftersom åtgärderna i slutändan leder både till minskat lidande och effektivare resursutnyttjande i tandvården leder de till en samhällsekonomisk vinst.
Regeringen måste också förverkliga den tandvårdsreform den gått till val på. Den kostar avsevärda belopp, men om äldretandvården får bygga på de specialkunskaper som finns blir pengarna mer effektivt utnyttjade än vad som är fallet idag.

Debatt: Genomför vallöftet om bättre tandvård för äldre