Tro det eller ej men mitt i Västervik finner jag en av de mest intressanta symbolerna för hur vi människor fungerar. Symbolen finns med all säkerhet på många olika ställen i vår stad men jag väljer denna då jag passerar den varje dag när jag cyklar till jobbet.
Vad är det då för symbol jag skriver om? Symbolen är en ny väg som vi människor själva har skapat. En upptrampad stig rakt över gräsmattan mitt i Stadsparken. Okej, tänker ni, vad har detta för symboliska värden? Mer än vi tror faktiskt.
Jag ska försöka gå in på ett par olika paralleller och därmed lärdomar. Det första som man tänker på är givetvis hur denna lilla stig har kommit till och varför. Givetvis är det så att några människor i vårt samhälle har valt att se utanför det självklara systemet och valt att gå sin egen väg. En genväg förbi vad en arkitekt eller tjänsteman har ritat upp och bestämt, förbi det förbestämda systemet. Förmodligen är det så att denna arkitekt skapat denna lösning efter vad han/hon tyckte såg bra och trevligt ut i parken utan att egentligen fundera på hur vi människor tänker och beter oss samt vad som kan komma att påverka i framtiden. Lärdomen och parallellen till detta är givetvis att utmaningen när man skapar system i samhället är att förstå människan och dess beteenden samt att försöka skapa hållbara lösningar för framtiden. Det troliga är att denna lösning kändes rätt då detta implementerades. Kanske var det också det, problemet är bara att vi och vår miljö förändras konstant. I och med placeringen av det nya har volymen människor ökat till och från centrum. Stigen fanns redan innan kommunhuset kom till, men denna förändring innebär att vi nu även kan se tjänstemän och politiker vara med att dra upp nya vägar utanför det som en gång var bestämt. Vi måste bli mer flexibla och öppna då vårt samhälle förändras allt snabbare. Vi måste bli duktigare på att se in i framtiden, våga se utanför det som kan tyckas självklart.
Hur tänkte då de första människorna som gick vägen över gräsmattan i stället för att följa de nyasfalterade gång och cykelbanorna och vad är det för sorts människor? Troligtvis var det ganska unga människor som helt enkelt väljer att se möjligheten att ta sig marginellt snabbare fram. Dessa människor, oftast barn är inte skolade att alltid hålla sig till systemet. Man anser sig säkert inte bryta mot några formella eller informella regler utan kör endast på känslan. Livet leker. Efter ett tag börjar den nya stigen att synas för alla och fler människor vågar/väljer då att gå samma väg. Antagligen känns det bättre då man med all säkerhet inte är ensam om detta. Kvar finns den gamla asfalterade vägen som nu inte används lika mycket. Vad kan man dra för lärdomar av detta? Det första jag tänker är att vi är alla olika som människor. En del törs utan att blinka gå sina egna vägar för att komma till målet, andra väljer att följa systemet tills man är övertygad om något annat.
Teorierna om att vi är som mest kreativa som barn/unga stärks. Barn har ännu inte förstått alla regler och har därför ingen begränsning. Vi påverkas otroligt mycket av vad andra människor gör eller tycker men troligtvis påverkas vi ändå mer av redan uppritade regler och system. Dessa måste givetvis finnas men det är också viktigt att kunna se och få verka utanför dem. Man måste enligt min mening alltid försöka uppmuntra de människor med idéer utanför gränserna.
Vad hade hänt om arkitekten bestämt sig för att sätta upp en tydligare gräns genom att plantera en häck? Troligtvis hade det tagit lite längre tid för oss människor att hitta lösningen men jag är ganska övertygad att vi tids nog hade haft ett hål genom häcken följt av en stig. Det behövs mer för att stoppa upp vår framfart. Människan är byggd för att hitta lösningar på allt. Vi är överlevare och kommer aldrig att lägga oss ner för att dö.
Vad jag vill ha sagt med detta är egentligen att det är oerhört viktigt att i dessa tider "tänka utan för boxen". Det behöver inte alltid vara så komplicerat att hitta lösningar utan det kan räcka med att fundera på hur vi egentligen fungerar som människor och hur vi vill att det skall fungera. Det svåra är att tänka bort regler, riktlinjer, ekonomi och system. Dessa kommer med all säkerhet förändras om vi kan påvisa själva förändringen. Placera in dessa tankar i vår egen stads framtid så är jag övertygad om att vi fortsättningsvis kommer hitta nya positiva, kreativa och inte minst mänskliga lösningar. Låt människan trampa upp sina egna stigar och erövra sin miljö.