Glöm inte idealismen 2007
Risk för alltför snävt fokus. Foto: Hasse Holmberg/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det måste sägas att starten har imponerat. Man är fast besluten att gå i land med de reformer man utlovat under valrörelsen. Om alla ministrar ger utlopp för samma målmedvetna energi som finansministern, skolministern och arbetsmarknadsministern hittills har gjort, då kommer mycket att hända framöver.
Ändå måste ett varningens finger höjas. Ett samhällsklimat ändras inte av en regering allena. En regering måste alltid sträcka ut handen mot allierade i andra sfärer i samhället. Det finns ett stort borgerligt Sverige utanför Rosenbad som inte kan negligeras. Det är de frihets- och värdeorienterade krafterna inom akademierna, inom föreningslivet, inom kulturen, inom näringslivet, inom kyrkan, och i den allmänna debatten över huvud taget.
Inom dessa miljöer skattas förstås pragmatismen högt, men när det väl kommer till kritan skattas värden och ideal än högre. En konstnär föredrar skönheten framför kravet på ideologisk konst. En professor värnar den vetenskapliga sanningen mer än politisk korrekthet. En präst tror mer på Gud än på Marita Ulvskog, och så vidare.
Allt är politik sade en gång vänstern, och det är en obehaglig devis. Men i viss mån är den sann. Den politiska kampen förs inte bara i styrelserummen av de folkvalda. Den förs också i de delar av samhället som inte tänks vara direkt politiska; det som brukar kallas det civila samhället. Och där handlar det i hög grad om att stå för sina ideal och värderingar.
Borgerligheten har alltid varit dålig på det. Vanligtvis brukar man hålla sig till skatter och övergripande principlagar och sedan tycka att det där andra sköter sig självt. Men det har också varit en av anledningarna till att socialdemokraterna kunnat ta ett sådant grepp om samhället.
Den nuvarande regeringen har ett gyllene tillfälle som inte får spelas bort. Man håller ihop inbördes och man har tagit över en hyggligt fungerande ekonomi. Nu är risken stor att man frestas att rikta allt fokus mot det praktiska politiska hantverket kring arbetslöshet och formförändringar. Det är naturligtvis viktiga saker, men man får inte glömma bort opinionsbildningen. Och en opinionsbildning förutsätter värderingar, sådant som visar var man står och vad man har för ideologisk kompass som visar vägen framåt.
Utan en sådan dialog med resten av samhället, och framför allt med det borgerliga Sverige som så länge fått känna socialdemokratins våta filt över sig, kommer man att framstå som en duglig förvaltningsregering. Men inte som en kraft som formar ett värderingsskifte i landet.
En framgångsrik politisk rörelse kan inte bara tala till folks materialistiska inre. Man måste också kunna nå den idealistiska föreställningsvärlden hos människor. Borgerligheten har presterat ett historiskt konststycke i det att den lyckats gå fram i enad front. Det har aldrig förr hänt på det sättet. Det gav dem regeringsmakten. Tänk om man under 2007 lyckades öppna ögonen för den moraliska kamp som förs utanför tabellerna och som vänstern annars varit så bra på.
Det vore ett historiskt år att minnas.