Gör som jag säger - inte som jag gör
Vad då dubbelmoral? Kommunistledaren Lars Ohly vill inte stå till svars för vänsterpolitikens följder. Foto: BERTIL ERICSON/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Riktigt intressant blev det först när Ohly fick en fråga om dotterns skolval - hon går i en fristående gymnasieskola. Vänsterpartiet vill stoppa alla friskolor och har till och med hotat att fälla en socialdemokratisk regering på just den frågan. "Jag blir så upprörd över att man drar henne i diskussionen", fräste han irriterat. Och: "Jag tycker inte att det är märkligt att hon väljer utbildning." Den inriktning dottern sökte fanns inte i den kommunala skolan, nämligen.
Ohlys reaktion är intressant och typisk. Den belyser nämligen den oerhört stora skillnad som finns mellan somliga politikers privata och offentliga moral.
På ett plan är Lars Ohlys dotters skolval naturligtvis en helt privat fråga som inte hör hemma i den politiska debatten. Ohlys dotter är ingen offentlig person och vilka val hon gör i sitt privatliv angår ingen. Även Lars Ohly själv har självklart rätt till en privat sfär - det har alla offentliga personer. Men de kan inte hålla sig med en uppsättning regler för privatlivet och en helt annan i sin politiska gärning och förvänta sig att slippa stå till svars för det.
Friskolefrågan är ett utmärkt exempel. Ohly tycker det är självklart att hans dotter ska kunna välja en fristående skola. Men i ett Sverige som styrs av Lars Ohly och hans parti skulle hon inte ha möjlighet att göra just detta val, och det skulle inga andra ungdomar heller ha. Hur försvarar Ohly det? Det vet vi inte och det är därför som frågan om Ohlys dotters skolval är både intressant och relevant i en politisk debatt.
Minns ni Laila Freivalds lägenhetsaffärer? Hon slängde igen dörren framför näsan på en journalist som dristat sig att fråga hur det kunde komma sig att Freivalds som politiker motarbetade ett system (möjligheten att ombilda hyresrätt till bostadsrätt) som hon som privatperson glatt utnyttjade. I Freivalds fall förvärrades det hela av att hon uppenbarligen blåljög om hur hon hade agerat vid ombildandet av den fastighet hon bodde i.
Förre kommunministern Lars-Erik Lövdén, numera landshövding i Halland, hyr en lägenhet på bästa adress i Stockholm, i ett hus som ska göras om till bostadsrätt. För 1,6 miljoner skulle Lövdén få köpa en lägenhet som kan säljas för minst det dubbla. Men bostadsrättsomvandlingar gillar han inte!
Freivalds och Lövdéns parti vill försvåra för andra att ombilda hyresfastigheter. Den möjlighet de själva har utnyttjat ska ingen annan få.
Sist men inte minst har vi statsministern själv, som köpt gård i Sörmland och därmed utnyttjat vartenda kryphål i skattelagstiftningen för att få ner sin skatt. Han har inte gjort något olagligt - bara gjort sitt bästa för att undvika de konsekvenser hans skattepolitik leder till.
Det är helt legitimt att vara mot friskolor och bostadsrättsombildningar och för höga skatter. Dumt förvisso, men helt legitima politiska ståndpunkter. Men det är ohederligt och oanständigt att samtidigt i sitt privatliv dra nytta av system man ogillar och aktivt motarbetar.