Göran Hägglund med garanti
Vanlig och annorlunda. Nu gäller det för kd-ledaren Göran Hägglund att mobilisera väljarna för ett parti som är både vanligt och annorlundaFoto: Janerik Henriksson / SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det består av 57 punkter, utfärdade som ett "Garantibevis". Som ibland händer i politisk marknadsföring kan en pigg idé förfuskas, bli lite löjlig, om den drivs för långt. Det sägs att väljaren garanteras trygghet - men inte på annat sätt än att kristdemokraterna lovar att jobba för vissa saker.
Från allianspartierna behöver Hägglund hur som helst inte riskera värre mothugg än från moderaternas partisekreterare Sven-Otto Littorin - "Vi behöver inte vara överens om allt".
Kristdemokraterna vill väl hävda att tillväxten på 90-talet berodde på att fler väljare insett hur utmärkt deras politik var - är. Men främsta förklaringen var att de tre andra borgerliga partierna hade problem som fick deras väljare att titta på alternativ. Då fanns där ett parti som i veteranen Alf Svensson hade Sveriges mest erfarne och med ens mest omtyckte partiledare.
Ideologiskt och i den praktiska politiken hann kristdemokraterna under Svenssons ledning och med Hägglund i dennes fotspår slipa kanterna så pass att de kan agera reserv för allmänborgerliga väljare. Men veckorna framöver gäller det för Hägglund om att mobilisera kärnväljarna.
Här finns en lite grupp som röstar (kd) därför att de tycker att partiet, trots sin mognadsprocess, alltjämt är det enda som på allvar vågar problematisera politikens hantering av frågor om liv och död och som inte tycker att religion är något konstigt. Här finns den större och för partiets riksdagsrepresentation avgörande grupp som gillar partiets vilja att trotsa tidens trendsättare, i och utanför politiken, att styra och ställa över andra.
Kristdemokraterna har hunnit byta åsikter i praktiska frågor på många punkter, exempelvis om kärnkraftens roll och Europasamarbetet. De verkar ha vänt upp och ned på sin ideologi. Partiet började just med att vilja ha en stat som styr och ställer. Nu säger Hägglund att han vill att valdagen 17 september blir en självständighetsdag: "Det är dags att minska makten för dem som styrt och ställt under lång tid - och ge mer makt till enskilda och familjer".
Men det är alltså en självständighet på en grund som skiljer sig från den sorts liberala individualism som numera hyllas hos folkpartiet, moderaterna och även centern.
Självfallet har kristdemokratisk "makt till enskilda" inget gemensamt med den individens ansvarslösa frihet som blir den praktiska följden av socialistisk ideologi, att staten har ansvar för allt.
Göran Hägglund är inte ensam om att "garantera" bättre vård, fler jobb, bättre skola, rimligare skatter, bättre miljö. Men hans parti är ensamt i familjepolitiken. Inte bara så att partiet är massivt emot kvotering i familjeförsäkringen. Mor och far tilltros förmåga att själva bestämma vad som är bäst. Och utan att låta sig förskräckas av invändningar om jämställdhet, menlig inverkan på arbetskraftsutbud och att det skulle bli alltför dyrt för statskassan hävdar kristdemokraterna att vård av barn hemma ska ha det offentligas stöd i något slags proportion till annan barntillsyn.
Ledare