Då valet stod mig fritt att välja ämne för dagens krönika var min direkta tanke att som sann Greklandsvän skriva några ord om Grekland. För då samhället går i riktning mot historielöshet skapas grogrund för intolerans, hat och fördomar som ett resultat av oförståelse och okunskap. Mediebilden av Grekland måste omvärderas. Jag försvarar inte landets misskötta finanser eller korrupta politiker men jag vill berätta om ett land som blöder.
I Monty Python-filmen Life of Brian, finns en episod där de oppositionella frågar sig vad romarna egentligen bringat för något gott till den ockuperade, judiska byn. Avloppssystem säger någon, rinnande vatten en annan, läskunnighet och rättsväsende en tredje och så vidare. Nu är min mening inte att försvara den romerska ockupationen men lite humoristiskt är det. På samma sätt frågar sig säkert många i dag vad Grekland bidragit med för något gott till Europa? Svar: demokrati, litteratur, filosofi, konster, arkitektur - det går inte att överdriva Greklands betydelse för den västerländska kulturen och civilisationen.
Paradoxalt är att Grekland, demokratins vagga, bara under korta perioder fått uppleva demokrati. Från 1453 till så sent som 1830 löd Grekland under det osmanska riket. Därefter följde år av oroligheter, statskupper, återigen krig mot turkarna, invasion av Italien under andra världskriget och därefter av Tyskland och slutligen militärjunta mellan åren 1967-1974. Under andra världskriget gjorde Sverige en stor insats
i samband med den svältkatastrof som drabbade Grekland. Om detta berättade FN-ambassadören och Greklandskännaren Sture Linnér i många av sina böcker och om brutala avrättningar av hela byar - hårresande historier. En annan författare som levande skildrar Greklands 1900-talshistoria i sina biografier och romaner är Theodor Kalifatides, läs honom.
Sverige har under lång tid haft en god relation till Grekland, till stor del på grund av Sveriges hjälpinsatser till Grekland under andra världskriget. Men även av fler orsaker. På 60-talet skedde en stor arbetskraftsinvandring från Grekland till Sverige och redan på 60-talet började vi resa till Grekland på charter. På så vis har vi lärt känna och uppskatta varandras kulturer och vi har byggt upp en varaktig relation till varandra. Svenska arkeologer har sedan tidigt 1900-tal varit verksamma i Grekland och i Athen finns ett svenskt, arkeologiskt forskningsinstitut grundat av vår grävande kung Gustav VI Adolf. Institutet är i dag även en väl fungerande plattform för kulturutbytet mellan Grekland och Sverige.
Jag har full förståelse för folks ilska men vi ska inte "sjunka till bödelns" nivå som Sture Linnér ofta sa. Orden fick han av sin chaufför som hindrade honom att skjuta den tyske bödel som mitt framför deras ögon avrättade en grekisk by under andra världskriget. Sture Linnér gick bort i mars 2010, 93 år gammal. Hade han levt i dag hade han hjälpt Grekland i Sverige där hat och fördomar jus nu växer starkt.
I våras fick Västervik besök av borgmästaren från den grekiska kuststaden Pylos och av ordförande för turistrådet i Messina. Förhoppningsvis kan besöket leda till vänortsbildande och samarbete - Västervik och Pylos uppvisar många likheter som turiststäder. Hjälper vi våra grekiska vänner genom att visa stöd och stå förebild, kommer vi få mångfaldigt tillbaka. Häromdagen skrev jag om betydelsen av ett utökat nordiskt samarbete men framhöll att ett vi-och-dom-tänkande gällande södra Europa inte ska få fäste på grund av det. Det är farligt att ta freden i Europa för självklar och att sluta minnas krigens historia. Därför bör vi ta alla tillfällen att knyta band och omvärdera bilden av Grekland.