En grupp ekonomer, varav tre Nobelpristagare vid Copenhagen Consensus Center, har beräknat att om vi fram till år 2100 investerar 130 000 miljarder kronor på koldioxidjakt kommer den förväntade temperaturökningen att reduceras med 0,05 grader Celsius. Kapitalet är ofattbart stort men resultatet nästan ingenting.
Grön politik förknippas med ständiga återvändsgränder. Ett grymt misstag var satsningen på biobränslen som drivit upp livsmedelpriserna. Koldioxidjakten är den mest dramatiska återvändsgatan hitintills. Dessa extrema åtgärder hotar vår civilisation på många sätt och att ödelägga stora naturvärden till ingen nytta. Mönstret är varje gång detsamma. Man håller upp en hypotes, i det här fallet växthuseffekten, och målar upp alla tänkbara fasor med utgångspunkt från den hypotesen. Det är förenklat och illa underbyggt, man blandar stort och smått samt bortser från kostnader och konsekvenser.
Många vetenskapsmän ändrar nu uppfattning och anser att mer koldioxid kan vara till större nytta än skada. Vi befinner oss sannolikt i en varm period mellan två små men nog så otrevliga istider varav den senaste varade till slutet på 1800-talet. Det finns tecken på samband med variationer i solens fläckar som nu är på väg mot ett minimum.
Biosfären, allt levande på jorden, är svältfödd på den eftertraktade koldioxiden, men satelliter rapporterar nu om en grönare jord. Ökningen från 0,03 procent till 0,04 procent koldioxid har medfört 11 procent ökad växtkraft enligt en utredning, 20 procent enligt en annan. Den svenska skogen växer som aldrig förr och världens spannmålsproduktion ökar för varje år. Den ökade koldioxidhalten betyder därför oerhört mycket för världens ekonomi och i synnerhet för fattiga människor som kämpar för ett bättre liv.
Bland jordens problem kommer bristen på rent vatten och tillgång på el högt upp. Den alarmistiska klimatpolitiken är också ett problem eftersom den förorsakar felaktiga beslut som skadar vår miljö och ekonomi. De åtgärder som skulle kunna påverka klimatet klarar vi inte av och åtgärder vi orkar med har nästan ingen betydelse. Tänk vilken panik och villervalla som kommer att uppstå om de har rätt som anser att vi är på väg mot en ny liten istid.
Men inte bara vetenskapsmän ändrar uppfattning utan även politiker svänger. Inför Warszawa-mötet meddelade Australien att inga nya avtal, under falska förespeglingar om att rädda klimatet, kommer att godtas. Englands premiärminister David Cameron sade dessutom så sent som i november 2013 att " Vi måste bli av med allt detta gröna skräp."
Det behövs realpolitik i stället för gröna drömmar för att Europa skall kunna konkurrera.
Det vore mycket bättre för mänskligheten att bygga brunnar och elnät i utvecklingsländer än att slösa subventioner till vindsnurror som förstör vårt vackra land - kanske den enda konkurrensfördel vi har på lite längre sikt.