Gröna försöker riva röda betongmurar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sant Yngve Råberg, jag missar sällan chansen att sätta en obekväm tumme på obekväma frågor som man helst inte vill föra i det offentliga rummet oavsett partifärgen. Att miljöpartiet är ett vågmästarparti innebär att man har att samverka - tyvärr finns det en väl inpinkad självgodhet inom socialdemokratin där man väljer att bli överens med sig själv, "take it or liv it", snarare än att var öppen för intryck. Samverkan i de rödas värld innebär kort sagt att alla andra ska göra det med socialdemokraterna på socialdemokraternas villkor. Jag gillar inte den attityden och det skäms jag inte för.
Allt som oftast är den ovan nämnda typen av härskarstrategi direkt härledd till individnivå och glädjande nog finns det spirande konstruktiva krafter även inom socialdemokratin. Individer vågar tänka och ansvara för sitt personliga ställningstagande. Allt för mycket röstboskap (gör som partiet vill - eller avstå) gömmer sig i kollektivet när ansvar skall härledas i besluten.
Visst är det genant att socialdemokraterna går i lag med moderaterna mot övriga fem partier och folkrörelser och vägrar flyktigamnesti. Vart tog solidaritet och mänskliga rättigheter vägen? Och vem är det då av oss (socialdemokrater/miljöpartiet), i denna fråga, som motverkar samarbete kan man fråga?
Man kan ju också konstatera att många inom socialdemokratin, hela SSU och LO-facket Seko, faktiskt är för amnesti.
Du misstar dej gruvligt när du tror miljöpartiet om att inte vilja samarbeta. Tro mig, jag har fått ganska nära feed back på hur förhandlingarna med såväl allierade som oppositionspartier på riksnivå går till.
Miljöpartiet jobbar framåt och över tid som parameter där solidariteten också är global med världens folk och ekologiska system, vilket kan uppfattas mycket provocerande för rigida partimurar som bara vill klara nästa valrörelse. För tro det eller ej, det bästa för världen långsiktigt vore ju att det fanns så mycket nationellt kunnande att miljöpartiet blev överflödigt. Tack vare oss har partierna om än pliktskyldigt numera en miljöpoliti. Miljöpartiet har i sann demokratisk anda kämpat för sina profilfrågor och värnar dessa även i budgetuppgörelsen. Skälet är enkelt, det snackas mycket i politiska sammanhang och skrivs fina policydokument, men när det gäller att konkret göra något som berör just individerna som "drabbas" av politiken då är det handlingsförlamning hos regeringspartiet.
Detta gäller även miljömålen, där man mycket gärna skriver om målen men har svårt för att genomföra praktiska förändringar för själva genomförandet. "Tala runt men göra tunt".
Det är befängt att påstå att man inte ska prata om enskilda fall. Gäller det alla politikområden?
Ska man inte dra erfarenhet av mänskligt lidande, personer som trängs mellan regelverk eller småföretagares problem för att driva på förändringar i regelverket? Eller är det bara flyktingars enskilda lidande man inte ska prata om? Vi ser de enskilda problemet för att göra något åt de stora problemen.
Politik är och kommer alltid att beröra individer, enskilda fall som tillsammans bildar grupper, kollektiv och massor. Där har vi som aktivt deltar i det politiska livet ett direkt enskilt ansvar att visa vad vi står för, hur vi agerar och förklara varför. Baserat på våra erfarenheter i personliga möten skapas vår bild av verkligheten och vad som behöver förändras i politiken för att anpassa kartan till dagens verklighet. Självklart vill jag delge folk varför jag tar fajten i olika frågor. Ofta för att jag har fått en personlig erfarenhet av människor som ställts inför konsekvensen av politiken. Det skäms jag inte heller för, Yngve Råberg, tvärt om är jag tacksam att få den förmånen att möta människor i vardagen även när den är som svårast, såväl inom som utanför vår kommun och nation.
Att tiga ihjäl obekväma frågor är självdestruktivt. Att inte peka ut och identifiera frågor där maktföreträdare sviker "sina grupper/väljare" trots glättiga utfästelser vore som att inte våga säga att kejsaren saknar kläder.
Miljöfrågorna är och kommer att vara kärnfrågor för miljöpartiet de gröna, tyvärr har mycket av allt vi varnade för besannats. Yngve Råberg, du ska veta att jag väl minns alla sarkastiska kommentarer om miljöpartiseter som domedagsprofeter, att växthuseffekten var en myt och så vidare.
Miljöpartiet har många akademiker och naturvetare med globala forskarnätverk som ligger i fronten för vetenskapliga resultat. Många har valt en annan livsstil baserad på den insikt som den kunskapen har gett dem. Samtidigt har de behållit det vetenskapliga kontaktnätet och uppdaterar sin kunskap för att driva frågår för en humanare och hållbar värld, växa varsamt snarare än glorifierande tillväxt konsumtion in i oändligheten (vetenskapligt omöjligt då alla biologiska system har ett tillväxtoptimum, det vill säga en gräns på tillväxt/uttag).
Att miljöpartiet vågat stå för handlingskraft för att driva fram alternativen som är skonsammare mot miljön, trots att de inte är populistiska och glättiga, till exempel grön skatteväxling, bibehållen alkoholskatt och monopol, friår och så vidare. Nu har ju statsministern, kanske under inflytande från nära feministiskt håll börjat tulla på den folkhälsostrategiska principen gällande restriktiv alkoholpolitik av olika skäl, inte miljöpartiet.
Att kalla profilerad miljö och livsstilspolitik för "utövad utpressningspolitik" får stå för dig, för mig handlar det om att faktiskt konsekvent stå för de politiska mandat man tilldelats och förvalta dem väl. Av de statliga cirka 1 000 miljarder som svenska samhället omfattar per år borde, enligt mandatfördelningen i procent, miljöpartiet råda över 100 miljarder. Vi har fått budgetgehör för knappt 10 miljarder så den där myten om för mycket inflytande per mandat kan du ta och lägga ner, Yngve Råberg!
Man behöver inte dela säng bara för att man bor i samma hus, fast det ibland verkar förväntas av omgivningen. Jag är stolt att miljöpartiet faktiskt behållit sin integritet och valt att stå för att man inte alltid är överens. Framförallt när det handlar om just frågor för de mest utsatta som försatts i ett värnlöst tillstånd som stats- och rättslösa flyktingar.
Så även detta där med politiska slagträ får du och ditt parti behålla för dej själv, miljöpartister sysslar inte med valfläsk, vi ser på världen och vårt land och försöker tillämpa en politik som skall vara långsiktigt hållbar för mänskligheten och dess ekosystem.
Eller tänk: Om jag var flyktig i ett land, vad skulle du ha för krav/ förväntningar på dig och din omvärld i en sådan situation?
Som sagt, Yngve Råberg, ingen kan göra allt men alla kan göra något och tillsammans kan man göra underverk!
DEBATT
Akko Karlsson företräder miljöpartiet de gröna i Västervik.
Akko Karlsson företräder miljöpartiet de gröna i Västervik.