Gymnasiet leker med demokratin
På bräcklig is. Demokratin ökar inte av att gymnasiet ger sig in i verksamhet som inte står på den kommunala dagordningen. Foto: Anders Liljegren
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man kan förstå kommunalrådets olust. Det ser ju inte särskilt bra ut att en kommunal institution - av vilken dessutom inget politiskt ansvar kan utkrävas - i en moderatstyrd kommun slår undan benen på ett småföretag, för att i stället socialisera verksamheten. I synnerhet inte som den kommunala policyn särskilt säger sig värna denna sorts företagsamhet. Bilden blir inte mera smickrande av att beslutet skickar ett antal människor ut i arbetslöshet.
Den tilltänkta kommunaliseringen av kafeterians drift väcker på nytt frågan om vad som i grund och botten är kommunala angelägenheter. Harald Hjalmarsson vill nu ha en diskussion om detta, förklarade han i tisdagens VT. Det har han goda skäl för, och inte bara i detta sammanhang. I just det här fallet har han en av sina enklare sitsar. Kaférörelse är inte ens i närheten av den kommunala kärnan, oavsett inom vilka väggar den bedrivs.
Att vänsterkrafterna inte är med på noterna förvånar föga. I ett debattinlägg i gårdagens VT hugger vänsterpartiets Niklas Schön som fisken på en agnad krok.
Inte alldeles oväntat vädras vänsterklichéerna om oförenligheten mellan demokrati och vinstdrivande verksamhet, det vill säga privat företagsamhet, och om (onda) privata monopol kontra (goda) offentliga monopol. Och så folkhälsan med på ett hörn, förstås.
Det är alltid lika chict, när den fria företagsamhetens dödgrävare ondgör sig över privat monopolisering och bristen på fri konkurrens. Resonemangen klarlägger mer än de döljer: Konsekvensen - åtrådd eller inte - är just monopol (offentligt) och utebliven konkurrens. Men till skillnad från den skyddade kommunala verksamheten, har entreprenören ständigt pressen på att sig att prestera sitt bästa. Hon löper alltid risken att mista uppdraget.
Att den privata driften (vinstmotivet) skulle stå i konflikt med demokratin, är en föreställning som hör hemma i vänsterns ideologiska fantasivärld. Samhället blir inte mera demokratiskt av att offentliga aktörer detaljstyr ekonomin. Demokratin ökar inte av att företagsamhet - exempelvis kaférörelser - styrs via offentliga majoritetsbeslut.
Som lektion i demokrati är beslutet om att sparka Inge-Lore Forsberg och hennes personal från gymnasiekafeterian i svagaste laget, följaktligen.
Vilka orsakerna i grund och botten är, har inte framgått alldeles tydligt. I det överlag något röriga beslutsprotokollet sägs en del, i offentliga uttalanden en del annat. Men det förefaller som om det funnes både pedagogiska bevekelsegrunder och synpunkter på kafeterians varusortiment.
Hade det i så fall inte varit på sin plats att resonera med entreprenören i stället för att utan förvarning kicka henne?