Hånet mot Botniabanan

Botniabanan. Det viktiga med Botniabanan är inte att transportera människor utan malm och stål till bland annat Borlänge och Oxelösund, skriver Janne Näsström.Marie Nirme/ÖA/Scanpix

Botniabanan. Det viktiga med Botniabanan är inte att transportera människor utan malm och stål till bland annat Borlänge och Oxelösund, skriver Janne Näsström.Marie Nirme/ÖA/Scanpix

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2007-02-09 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Tidigare miljöpartistiska språkröret och kommunalrådet Peter Eriksson i Kalix har ju fått en alldeles egen järnväg att leka med:
Botniabanan som väl nu är uppe i kostnader på runt 20 miljarder. En restaurering av Tjustbanan handlar om en bråkdel".
Så skrev VT i onsdagens ledare. Jag häpnar över skribentens bristande kunskaper i Sveriges geografi.
Botniabanan är en förlängning av Ostkustbanan och kommer att gå från Härnösand till Umeå och på vägen betjäna Kramfors och Nordmalings kommuner. Efter banans sträckning bor 165 000 människor, varav flertalet, 111 108 personer, i ändstationen Umeå. Det är en av Sveriges mest expansiva städer. Banan kommer att vara till nytta för ytterligare en handfull kommuner och totalt är det närmare 250 000 människor, motsvarande hela Kalmar län, som gynnas av investeringen. Från Umeå till Kalix är det 34 mil, sex mil längre än från Västervik till Stockholm.

Det finns tankar på att förlänga Botniabanan ända till Haparanda.
Den sträckan blir avsevärt billigare eftersom det är slättland hela vägen. Först då skulle Peter Eriksson och ytterligare 260 000 människor få tillgång till bra järnvägsförbindelser.
Men det viktiga med Botniabanan är inte att transportera människor snabbare. Det finns redan en järnväg i Norrlands inland, stambanan.
Den nyttjas på gränsen av sin kapacitet, inte för persontransporter, utan för malm- och ståltransporter till bland annat järnverken i Borlänge och Oxelösund, som i sin tur förvandlar malm från Kiruna och Malmberget och järn från Sveriges enda masugn i Luleå till bilplåt och andra exportprodukter. Stålpendeln är Sveriges största transportoperation alla kategorier.
Botniabanan är i första hand ett dubbelspår till stambanan. Vad är bäst, att bygga ytterligare ett spår där ingen bor eller en ny järnväg som fyller samma funktion och på samma gång betjänar en halv miljon människor?

Norrbotten har landets högsta tillväxt. Världsmarknaden skriker efter järnmalm. Efterfrågan är så stor och priserna så höga att gruvbolaget LKAB förbereder flyttning av två hela städer, Kiruna och Malmberget.
Dagens Nyheter hånar regelbundet Botniabanan och anser att Norrlands transportbehov kan täckas med två snöskotrar och en spark. Det är tragiskt att Västerviks-Tidningen faller i den fällan. Kalmar län och Västervik i synnerhet är i huvudstadens ögon en avkrok av samma dignitet som Norrbotten.
Självklart måste Tjustbanan förbättras. Den dag vi inte längre kan förlita oss på bilen måste vi ha en fungerande järnväg för att inte raderas ut. Men att kalla med i kritiken mot Botniabanan gör det inte lättare för Västervik att få igenom sina krav. Om det anses oviktigt att investera i bra järnväg för 500 000 människor, varför ska man göra det för ynka 37 000 i Tjust?
JANNE NÄSSTRÖM

Svar:
Jodå, vi är väl medvetna om Botniabanans sträckning från Kramforstrakten till Umeå. Sträckan norr därom brukar kallas Norrbotniabanan, med planerad byggstart år 2010. Bara den är i sig ett mångmiljardprojekt. Som sagt, jämfört med det är en upprustning av Tjustbanan knappt ett kiss i Kalixälven för staten.
VT:s ledarredaktion
Brev till ledarsidan
Läs mer om