Helt hysteriskt i Visby
Visby. Den svenska politikens huvudstad för en vecka.Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Första helgen i juli flyttar den mediala cirkusen till Gotland och strålkastarna riktas mot scenen i Almedalen.
Det är snart 40 år sedan traditionen inleddes. Initiativtagare till Almedalsveckan var Olof Palme som genomförde sitt sommartal från ett lastbilsflak vid Kruttornet i Visby. Veckan utvidgades 1982 då socialdemokraterna började arrangera ekonomiska seminarier.
Det initiativet fick även moderaterna att under veckan arrangera ett seminarium på samma tema och så har det fortsatt. Om någon flyttar fram positionerna eller utökar sitt program, följer andra efter och utmanar i kampen om det mediala utrymmet. Programmet har därför expanderat närmast logaritmiskt under de senare åren.
Årets Almedalsvecka kan erbjuda inte mindre än 450 föranmälda evenemang. Dessutom lär det bli överraskningar, i stil med fjolårets "Kulturparti".
Förra året, som då räknades som rekordår, fanns det 250 olika arrangemang att välja bland. Även antalet ackrediterade journalister har ökat, från 200 till 378. Att det är valår har naturligtvis gjort intresset än större för olika aktörer.
Bland spretiga arrangemang under rubriker såsom "Från bulle till boll" (Vårdförbundet och Tandläkarförbundet), "Brandtalsbingo" (Riksteatern) och den feministiska "Push-up-festivalen", är det ändå seminarier om barn och ungdomar som upptar mest tid.
Och de arrangörer som inte har egna idéer att komma med ordnar arrangemang om arrangemanget. "Hur syns din organisation i media under Almedalsveckan?" eller "Best of Almedalen 2006" är två exempel.
Men vad har Almedalsveckan för betydelse?
För de etablerade partierna erbjuder den naturligtvis en bra plattform för att kunna presentera sina nyheter. Journalisterna finns på plats och de förväntar sig få något för besväret av alla gratisöl som ska drickas. För PR-konsulter och lobbyorganisationer handlar det snarare om att vara på plats för att alla andra är det. I bästa fall knyts några nya kontakter.
Kanske kan vi vänta oss några skandaler också. Och det lär inte bli brist på vare sig fototillfällen eller möjlighet att anteckna citat då politikernas tungor slinter i den varma Visbykvällen.
Något som inte minst Maud Olofsson fick erfara för tre år sedan då hon inför folkomröstningen om euron försökte förklara vad en inbjuden gäst menade med parallellen mellan EMU och Hitler. Olofsson tog avstånd från "Hitlers tokerier".
Att bli veckans vinnare kan alltså handla om att vara den som bäst lyckas undvika skandaler.
I kampen om medieutrymmet finns det många taktiker.
Socialdemokraterna har tidigare visat att de behärskar många av dessa. Exempelvis då partiet under förra året medvetet lade sitt ekonomiska seminarium till samma dag som moderaterna redan hade planerat in sitt.
Vilket knep de ska använda sig av i år återstår att se, men säkert är i alla fall att det, lägligt nog, kommer att finnas ett tusen socialdemokratiska SSU-ungdomar på läger i Visby. Så det lär finnas resurser att mobba moderaterna i allmänhet och Fredrik Reinfeldt i synnerhet. Fast med tanke på alla de härvor, med krogslagsmål och medlemsfusk, som omgärdat ungdomsförbundet kanske detta snarare är till fördel för Alliansen.