Hemmagjord arbetslöshet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ungefär var femte arbetsför svensk - mera än en miljon människor - går inte till jobbet en vanlig vardag. Sedan 1990-talets början har sysselsättningen minskat med 250 000 personer och nedgången fortsätter.
Ett samhälle som det svenska bygger helt på att människorna arbetar - vi har inte "welfare" utan "workfare". Om färre arbetar minskar statens inkomster samtidigt som utgifterna för olika sociala ersättningar ökar.
Av detta verkar regeringen inte ha förstått någonting. Istället ägnar den sig åt att på olika sätt dölja den faktiska arbetslösheten, framför allt genom att systematiskt öka antalet förtidspensioneringar. Längre utbildning av ungdomar är en annan metod. Den som studerar tills han är 30 år bokförs ju inte som arbetslös. Det blir han först när han som "överkvalificerad" inte får något jobb, för att anknyta till det inledande exemplet.
Regeringens lösning ligger enligt Per Nuder i att öka resurserna till arbetsförmedlingen och satsa mera på AMS. Ja, nog har vi hört detta förut. Men vilka jobb - riktiga jobb - är det som ska förmedlas? Den oförbätterlige Hans Karlsson har bidragit med ett förslag som ska omvandla alla deltidsarbeten till heltider - ett säkert sätt att begränsa nyanställningarna i mindre företag.
Nej, det Sverige behöver är helt andra åtgärder:
Vårt land måste till att börja med bli ett attraktivare land för företag. Nya företag ska kunna växa och anställa fler. Ett nästan makabert exempel på hur regeringen och de tillväxtfientliga samarbetspartierna saboterar utvecklingen är den ideologiskt styrda avvecklingen av kärnkraften. Så skapar men högre energipriser, så driver man företag ut ur landet.
Sverige behöver vidare en politik där fler vill arbeta och där det lönar sig att anstränga sig. I dag finns det till och med grupper som förlorar på att gå till jobbet istället för att stanna hemma.
Djungeln av byråkrati som möter den som vill starta ett företag måste minska.
Viktiga sektorer som vård och omsorg måste kunna utvecklas genom privata initiativ. Det vi minst av allt behöver är så kallade stopplagar som förhindrar framåtskridande och nya arbetstillfällen. Sådana förslag hör hemma på den socialistiska skräphög där löntagarfonder och annat redan ligger.
Om Sverige i framtiden ska vara ett rikt land hänger på vad vi kan producera. När en femtedel av arbetskraften inte är på jobbet blir vi alla fattigare samtidigt som resurserna till skolan, polisen, sjukvården, pensionerna och omsorgen inte räcker till. För att få fart på Sverige igen krävs en politik där det finns flera jobb att söka än enstaka kanslisttjänster.
Debatt