År 1980 kom jag som präst till Hallingeberg och Blackstads församlingar som pastorsadjunkt en omtumlande upplevelse. Att plötsligt, från att ha varit anonym, obemärkt och smält in i de sammanhang jag rörde mig, inse att jag som präst mer eller mindre blev allas egendom, en offentlig person, det gav mig en egendomlig känsla.
Från 1985 har jag innehaft tjänsten som kyrkoherde nämnda pastorat och sedan 1999 kontraktsprost i Tjust kontrakt, utnämnd av biskop Martin Lind.
I Hallingeberg har funnits präst i nästan 700 år. Den förste omnämns så tidigt som år 1325. Vid den tiden var Sverige katolskt och den förste evangeliske prästen Magnus Haquini nämns i prästlängderna 1532 det vill säga fem år efter riksdagen i Västerås då Sverige övergick till den Lutherska läran.
Det kändes verkligen mäktigt att själv bli en del av historien när jag insåg att jag var den 32:e kyrkoherden i raden av herdar i Hallingeberg sedan 1500-talet.
Präster har genom tiderna spelat en viktig roll för människor. I socknarna på landsorten utgjorde prästerna oftast den tydligaste myndighetspersonen med rätt att styra och ställa över människors vardag. Extra tydligt blir det efter 1686 då prästerna åläggs att genomföra husförhör hos familjer med jämna mellanrum. Alla i hushållet skulle då redovisa sina kunskaper i läskunskap och katekesen. De betyg och anmärkningar prästerna skrev efter förhören följde sedan med personen hela livet. Det var också till prästen man gick om man skulle flytta för att få så kallade flyttbetyg. Fanns det anteckningar i husförhörslängderna om fattigdom, bristande kristendomskunskap, osedlighet eller till och med lyten så följde de omdömena med vart än de flyttade. En del präster utnyttjade sin makt. Till exempel vägrade vissa att skriva ut lysningsbevis till unga par som inte ansågs passa ihop. Ett annat exempel på prästers makt var de så kallade frejdebevisen, som kunde krävas när någon till exempel skulle starta en egen verksamhet. Frejdebevisen var ett intyg som visade att innehavaren var en pålitlig och aktad person. Också där bedömd av prästen. Det var länge sedan. Men för bara 33 år sedan, när jag prästvigdes, var kyrkans och prästens roll annorlunda mot idag. Även då gällde stora delar av 1686 års kyrkolag. Vi läste1917 års översättning av bibeln, vi firade gudstjänst enligt 1942 års handbok, vi sjöng psalmer ur 1937 år psalmbok, pastorsämbetet var en utövande myndighet som bland annat tvångsskrev personer på en adress och vi föddes i kyrkan.
Veckan som gått har vår biskop Martin Modéus genomfört biskopsvisitation i Norra Tjust pastorat. Ordet visitation får säkert alla att associera till kontroll, ordning och reda, att allt gått rätt till. Men det var inte huvudsaken för biskop Martin – han kom till oss full av entusiasm, glädje och tacksamhet över arbetet som utförs i Norra Tjust. I många sammanhang bad biskopen oss att vända på perspektiven och se på både verksamhet och gudstjänstliv ur den enskilde kyrkomedlemmens perspektiv. Vi talade om öppenhet och tillgänglighet. Vilket uppfriskande synsätt och vilken inspiration vi fick.
Mycket händer sålunda i vår kyrka och att vara präst idag, att se och förstå kyrkans och prästens roll i dagens moderna och i många fall krävande samhälle från flera perspektiv är en utmaning jag vill försöka anta.