Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu är jag galen. Fimparna är kvar, slängda och nedtrampade i Västerviks gator och torg. Hot och böner hjälper inte. Jag har tänkt fram ett nytt vapen mot den förfärliga miljöförstöringen. Den som vill köpa ett nytt paket cigarretter måste lämna tillbaka den just avslutade asken - med alla 20 fimparna!Bra, va?- Men då kan ju ingen nybörjare börja röka?Just det.- Vi har blivit bestulna på 10,6 miljoner kronor. Utan helikopter. Sa hustrun.Samt på 8 000 arbetstimmar från det kommunala, fyllde jag på. Fast då vet vi ju inte vad kommunalarna hade haft för sig om inte Holiday Club-affären pågått. Vi kanske rentav tjänade på kuppen.Min brevvän Bo AE Johansson var tidigt ute med varningar för HC-projektet. Det gick enligt hans uträkningar inte att räkna hem det, ens med ett par hundra nya jobb i utbyte.Det goda kommunalrådet Harald var kanske just för godtrogen och entusiastisk. Men det kanske det var värt, en del planarbete blev ändå utfört och, framför allt, det ingick i ledet att få en ny optimism i den sargade kommunen.En klarsynt insändare noterar denna vinst och påstår att med fru Bohman kvar vid rodret hade Västervik bara fortsatt att oja sig över nedläggningen av Electrolux. Nu är det fart och fläkt, inflyttning, bostadsbyggande, företagsamhet och babyboom.Till detta ska läggas att Harald ingalunda var ensam om HC-affären, Socialdemokraterna, och alla andra var med på tåget, utom Socialisterna. Så i valet borde det inte ha någon större betydelse. De flesta erinrar sig väl också att en global finansiell härdsmälta inträffade och omintetgjorda enormt många planer.Det där var inte roligt. Humor kan annars hjälpa mot det mesta, har jag förstått av omvårdnadsforskaren professor Henny Olsson. Av alla klokheter hon anför fäster jag mig mest vid tanken att folk, inte minst de sjuka, mår bättre av humor. I Tromsö har det till och med satts i system.Men se upp! Alla skratt är inte hjärtliga.- Haha, till exempel sägs vara uttryck för egensinne eller hånfullhet, medan hihi uttrycker naivitet och godtrogenhet.Antingen eller är det; sällan hörs någon skratta hahi eller hiha, säger professorn.Nu ska jag snart ut och lyssna på er.Jättegoa Tinas matlagningsprogram, tycker jag är för hafsigt och rörigt med ovidkommande inslag som stör min vetgirighet vad gäller själva matlagningen. Inte lika dåligt som Djungelkändisarnas krystade äckelmatsintag. Tacka vet jag Anna Ankas franka deklarationer. De slår ut allt, eftersom mediavärlden inte är klok. Hon är nog större statsministerkandidat, om hon vill, än allas vår Mona, vars hundratal (!) parkeringsböter gör mig förskräckt (www.youtube.com - sök på Mona Sahlin).I ett morgon-TV-program fascineras både jag och Tina över hur glupsk programledaren Steffo Törnqvist är. Han bara äter och äter, säger Tina förundrat och själv hör jag inte vad han säger, jag bara tittar på honom. "Vad blir det för mat i morgon?", sa han i torsdags, eftersom fredagarna är värsta frossartid.Han är precis som min favorit Nalle Puh.- När du vaknar på morgonen, Puh, sa Nasse slutligen, vad är det första du säger till dig själv?- Undrar vad vi får till frukost? sa Puh. Vad säger du, Nasse?- Jag säger: Jag undrar vad det ska hända för spännande i dag? sa Nasse.Puh nickade tankfullt.- Det är samma sak, sa han.Superstars är ett trögt men kul TV-program. Ingemar Stenmark är ett fortsatt fenomen. Som 53-åring ändå bäst i alla grenar han provar på. Men mest imponerad är jag av Mjöbybonden Magnus Samuelsson, världens starkaste man 1998. Han hanterar sin väldiga kroppshydda med fenomenal smidighet, han löper och hoppar längdhopp och han vinner Let´s dance, har gott humör och festlig humor. Han skulle kunna bli statsminister. Men med tanke på Reinfeldts stressande skytteltrafik mellan världsmetropolerna denna vecka, tror jag inte han är intresserad. Det är en klok man. Enda begränsningen är väl att han inte kunde delta i slalomtävlingen. Han kom inte ned i kanoten.
