Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad jag ville ha sagt var bara att det väl är lika långt mellan Gamleby och Överum som mellan Överum och Gamleby. Eller?
På tal om långt, så lockas det nu med en 3-5 km lång konstfrusen skidbana vid Gertrudsvik. Det låter som en spännande utveckling av de naturliga förutsättningarna såhär 30 mil söder om 59:e breddgraden.
Men varför så kort. Det rejäla vore väl att återuppliva det jättepopulära Tjustloppet mellan Västervik och Ankarsrum. Tre mil konstgjorda spår. Tjustloppet i midsommar, vilken grej? Starten kunde gärna få gå hos Holiday Club, bara banan fixas.
Kanske Gunde Svahn som nybliven chef för landslaget i skidor kunde beordra sina adepter att skaffa sig nyttig träning här och tampas med oss motionärer. Ja, vi gamla motionärer som körde på 60- och 70-talet skulle förstås ställa upp, det känner jag på mig. Det pirrar lite.
Vi har olika nöjen. Hustrun lyssnar gärna på cd-bok vid läggdags. Deckare fungerar inte särskilt bra om hon nickar till en stund, anser hon. Istället har hon börjat lyssna på bibeln i sängen.
- Då gör det inget om jag slumrar till. Jag vet ju ändå hur det slutar, säger hon.
Förlåt, jag kom att tänka på en annan sak om Gertrudsviks utveckling mot upplevelseindustri. Förr föreslog jag att södra delen av Gamlebyviken skulle torrläggas, en jättepresenning spännas över och vips, skulle vi ha en billig och enorm multihall. Det föll inte i god jord, så jag tar tillbaka och påstår motsatsen. Nämligen att som kontrast till det konstfrusna värma upp Gamlebyvikens vatten på vintersäsongen och ordna rena hawaiitävlingar på surfbrädor, simtävlingar och öva gamla kanotfärdigheter. Vilken bassäng!
På sommaren kunde vi frysa vattnet och få igång fantastiska skridskoåkningar, isjakter och pimpelfiske. Snacka om åretruntaktiviteter.
"Västervik tvärtom!", skulle bli en slående slogan.
"Gemensam värdegrund" är begreppet på modet. I alla möjliga sammanhang hör jag det, i politiken, i organisationerna, i företagen. Jag tror det började i skolpolitiken på 90-talet. Det blev ju inte så bra.
Men "utvecklingen" har fortsatt. På nätet får jag 3 421 träffar på begreppet. Det används överallt, för att övertyga. I företag som Ikea, Apoteket AB och andra liksom i Försvaret och i kommunalpolitiken står ledare upp och pekar med hela handen och säger att "nu har vi en gemensam värdegrund", hurra!
Men, förlåt en yngling, vad menas? Värdegrund är ett så nytt ord att det inte finns med i ordböcker ännu. Kan ingen initierad i den bästa av läsekretsar hjälpa mig med en förklaring? Jo!
Min spontana fråga nu är om man med slagord, formulering och paroller kan förhindra att det fortfarande är de högröstade, och inflytelserika som, i mycket, bestämmer färdriktningen?
Själv säger jag som Woody Allen, att förr tyckte jag att jag hade svårt att bestämma mig, men nu är jag inte så säker längre.
Vardagspusslet, är ju något annat populärt, som vi vet vad det betyder.
Gör vi?
Bamsepussel vet jag verkligen vad det är, efter att ha tillbringat tid med barnbarn ända bort i Kalifornien.
Men hur stora är bitarna i vardagspusslet? Kan man lägga det själv? Var ska man hålla till? På köksbordet, där numera allt, enligt politikerna, bestäms?
För en bra tid sedan hade min Idol 1959-2007, det vill säga DN:s Namn och Nytt en härlig liten notis, som jag alltså grunnat på länge:
"Enligt posten bor Gunnar Ekdal i Ludvika på Halvarsvägen 135.
Nej, på Halvarsvägen 127, anser kommunen enligt Dalarnas tidningar. Sanningen ligger väl nånstans mitt emellan."
Vad tror ni?