Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men uppvärmningen får ju inte fortsätta. I Time läser jag 51 tips hur jag ska undvika växtgaseffekten. Jag ska byta glödlampor, åka buss och tåg även om Tjustbanan inte finns. Jag ska skaffa mig en koldioxid-budget, inte äta kött, inte använda plastpåsar, släcka lamporna, stänga av datorn. Ja, hejdå
Förresten. Är det inte härligt att vår reslige riksdagsman Krister Örnfjäder går ut så hårt nu och skäller på den nya regeringen att det inte investeras på Tjustbanan. Ingenting har ju borgarna gjort på halvåret sedan valet. Skamligt.
Annat var det när hans regering satt i tolv år och han själv i riksdagens trafikutskott.
Då hände saker, eller?
Jag vill ju inte bli politisk, det vet ni. Yngve Råberg, den gamle rekorderlige gråsossen, har alltid haft mina sympatier, för han är ärligheten själv, även när han har fel. Jag har alltid rätt.
Lyssna på Yngve när han som slaven på triumfvagnen vågar ifrågasätta saker och ting. Som gammal bonngrabb vet jag att bonnförnuft inte är att förakta.
Thorbjörn Fälldin som jag träffade både på Domusrestaurangen och i Frödinge högaktar jag sedan han utan att tveka gav ordern till ÖB att "håll Sveriges gräns", när ubåtskrisen var som hetast och sovjetiska fartyg hotade.
Kan man leva på sådana godheter, att bara berömma och berömma. Det tror inte jag. Därför ska jag berätta en historia ur verkligheten, som jag fått från min observante bror i Oxelösund, som varit handlare i både Skeppsgården och på Malmens livs.
Han läser förstås Fri köpenskap, och i denna branschtidning har krönikören Nils Eric Näslund en märklig berättelse.
En person säljer strömmingsflundror på knäckebröd till hugade spekulanter.
Antagligen det nyttigaste man kan äta. Omega 3 och allt, ett tips till Time Magazin.
Men det hjälper ju inte. Kommunen meddelar att hans avgift för livsmedelskontroll ska öka från 1 000 kronor till 5 000 per år. Snabbt uträknat blir det sju kronor per försåld flundra.
Som säljs för 20 kronor, allt som allt.
Avgiften baseras på åtta timmars tillsyn à 650 kronor.
Ingen tillsyn har skett.
"Personen bedriver sin verksamhet under extremt hygieniska förhållanden. I sin bod har han frys, kylt beredningsbord, mikrovågsugn, rinnande vatten och stekbord. Han tar ut styckfrysta flundror ur frysen, tinar dom i mikron i takt med försäljningen, panerar dom på det kylda beredningsbordet, och steker dom à la minute."
Och så kommer klämmen: "Efter 40 år i livsmedelsbranschen (varav åtta i Livsmedelsverkets styrelse) har jag aldrig sett ett bättre exempel på den obrutna frys- och kylkedjan."
Jag kan inte tänka mig att det här har hänt i Västerviks fantastiska kommun. Miljöchefen Marianne Teurnell Söderlund är allt för seriös för sådana galenskaper.
Eller?
Jag börjar bli lite orolig, när jag hör att Birgitta, som inte fick ha sin charmiga lilla PV-duett parkerad intill schabraket på Fiskaretorget, ska sluta.