Herr Spiegel
Foto: Fru Spiegel
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ta ur den potten och ge försvaret, försvaret av vårt land, vad som krävs. Mikael Odenberg kan komma tillbaka och kanske kan den beramade insatsstyrkan i fjärran land få nödiga uniformer och rätt utrustning.
Egentligen lätt som en pannkaka.
Fenomenet bidragsfolket har fått en ny belysning (ni kommer ihåg att jag senast återgav Barbro Hedvalls analys i DN: "I socialdemokratins Sverige ska alla ha råd att vara arbetslösa.")
Nu hör min bror i Oxelösund, tror jag det är, av sig med en av sina snilleblixtar (det brukar komma en vart tionde år, eller om det är decennium). Att folk får skattelättnader på tusen spänn, bryr de sig inte om, eller registrerar inte alls. Så där har regeringen inget att hämta. Nej, skicka i stället 200 kr på postanvisning till var och en. Det förlorar de visserligen mycket pengar på, men de får beviset att Staten bryr sig! Det kommer ju ett bidrag.
Att det se?n kostar hälften att lösa ut avin är ju en helt annan sak.
I går visade Mona Sahlin och Pär Nuder att de förstår sitsen. Nu ska till och med de tidigare så länge så utstötta pensionärerna få del av välfärdspannkakan. Regeringen har ju bjudit in till det draget. Skattelättnader som vanligt folk, ja, till och med ett extra retroaktivt (!) bidrag på 2 000 spänn för år 2007.
Nu borde pensionärerna - 1,7 miljoner väljare - samla ihop sig och börja hårdförhandla med de politiska blocken. Uppträda som mäklare helt enkelt, sätta ett pris "eller högstbjudande". Det kan bli gyllne tider.
Hörde att biljetterna till Spice Girls första återförenade framträdande tog slut på 28 sekunder. Eller om det var minuter. Det är nästan lika häftigt och omöjligt som att golftiderna är slut knappt tio minuter efter att bokningen börjat.
Ser ni kyrkan? Ser ni ställningarna? Nyligen lyssnade jag på förnedringsprogrammet Karlavagnen. En busschaufför ondgjorde sig över att hans skrå var orättvist behandlat. En pilot, som också har hand om många människoliv, får all möjlig assistans med säkerheten - och en mycket högre lön.
Chauffören ska ensam klara allt.
Ja, riskerna är stora i många jobb - hur värderas de? Jag har alltid undrat över av vem, och hur, graderingen av jobb görs när lönerna sätts. Kan ni i den bästa av läsekrets förklara för mig vilka principer som råder? Och kan ni ge häpnadsväckande exempel? Javisst, kan ni!
Kan det alltså, finnas mycket farligare jobb än att sätta upp ställningarna intill S:ta Gertruds kyrktorn? Att passa ihop legot och klättra högre och högre upp i det blå: jag är förstummad, vilket väl är bra i sig.
Jag slutar nu och bommar igen, innan jag citerar ett nytt vågat ordspråk i DN:s Namn och Nytt. Hej!
"Bättre en kråka i näsan än en skata i sängen."