Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På vaddå? Skulle man kunna fråga.
Det är ungefär som när TV-folket hojtar: "ha en fortsatt trevlig kväll!"
När man kanske varit osams så det ryker, förlorat på travet, misslyckats med städningen eller retar sig på någon särskilt eländig artikel. Som den här.
Fast jag förstår förstås välmeningen, i alla fall med "god fortsättning!".
Men det kan ju inte gälla bedrövliga saker som den infantila avrättningen av Saddam Hussein. Avskyvärd, omänsklig, onödigt befriande för offret, som borde ha fått stå för sina illgärningar; politiskt självmål.
Just nu har de fortsatta avrättningarna uppskjutits, kanske har världens förutsebara häftiga reaktioner även registrerats av ockupationsmakten. Dock tydligen inte av den nye FN-chefen, vars namn jag kanske inte ens behöver lära mig. Det är redan dags för ett byte efter första dagen i tjänst.
På det personliga planet kan vi ha andra problem, så här efter helgerna. Jag läser om en beräkning som säger att vi svenskar gått upp 4 260 ton i vikt under jul och nyår. Som 2 800 flodhästar.
Sex hekto per vuxen person är utgångssiffran. Viktväktarna får som vanligt en stark tillströmning nu, som mattas om två månader och tar fart igen före bikinisäsongen. Tjust Rehab har tajmat flytten till de nya lokalerna mitt i stan väl och vid öppningen på måndag dräller det in kamplystna.
Att hålla sig i form har naturligtvis ett stort värde i sig. Vad vikten anbelangar ska nog förväntningarna vara måttliga. Enligt professor Stephan Rössner är medelviktsuppgången för svenskar tre hekto per år. Vi går alltså i genomsnitt ned hälften av vad vi gick upp i jul och nyår.
Choklad ska man nog inte äta så mycket, tänker jag och ser genast en frestande Toblerone framför mig. Och då står Mona Sahlin där. Nu, läser jag, ligger vägen öppen för Mona. Även Ulrica Messing har tackat nej till att kandidera som Göran Perssons efterträdare. Vad det nu är värt.
Vanja Lundby-Wedin tror jag inte på. Så då så?
Nja, så enkelt är det nog inte. Mona föll faktiskt inte bara på Tobleronen 1996. Starka krafter inom partiet var kritiska mot hennes politiska framtoning. Den kritiken finns kvar, hon anses för grund, för lite fackföreningsvänlig, fortsatt slarvig. På AB:s nättidning läser jag just vad 32 774 läsare svarar på frågan om Mona Sahlin skulle bli en bra partiledare?
21,3 procent svarar ja.
78,7 procent svarar nej.
Så jag tippar Morgan Johansson, förre folkhälsoministern, som håller på att profilera sig med häftiga debattartiklar. En ny liten Göran Persson. Fast är det vad partiet längtar efter?
Marknadsförare kan vara knepiga att förstå sig på. Jag vet än i dag inte vad Västerviks Gunnar Bohman bygger uppgiften att Visans hus ska dra 200 000 extra besökare till stan på.
I Borås ligger det till så här. Kommunen sökte en driftig marknadsförare och fick 41 svar. Ingen anställdes.
Fanns det då ingen kvalificerad bland alla?
Jodå, men ingen ville bo i stan (som skulle marknadsföras för sin förträfflighet!).
Just nu visar termometern +8,9 grader, mitt i smällkalla vintern. Och 2007 ska bli "det varmaste året någonsin". Hur man kan veta framåt förstår jag inte, och inte heller så långt bakåt som någonsin.
Det ska i alla fall bli backhoppning i Stockholm. Det går lika bra på plast som på snö.
När jag läser om Akko Karlssons idyll i Högtomta och om myskankorna vill jag bara höja ett varningens finger. Det gör jag genom att beskriva en textlös serie teckningar ur Jan Romares senaste samling "Sommargubbar". Han är rolig utan ord, jag ska försöka berätta utan bild.
En gubbe sitter och matar ankor . Till slut vänder han påsen upp och ned och strör ut all mat. Sen blåser han upp påsen och smäller den. Ankorna dör.
Inte klokt, men Akkos ankor äter sig ju mätta på mördarsniglar så faran finns egentligen inte.
Däremot lovar jag att rösta på miljöpartisten i regionförbundets ledning om hon kan få Gotlandsfärjan till Västervik igen.
Det är nog ofarligt.