herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag drog en suck av lättnad. Spänningen när rymdfärjans start räknades ned var närmast olidlig i går natt. När väl -9 minuter-statusen ändrades och klockan tickade iväg steg pulsen. Att den stannade igen på prick 5 minuter tog jag bara som ett tecken på att det var ett planerat stopp. Och så hojtade TV-reportern att ett iltelegram meddelade om uppskjutningen.
Men det var inte rymdfärjan som var uppskjuten utan själva resan.
Ingen Fågelsång i rymden ännu, alltså. Fuglesang får en ny chans i natt.
Att det här är stort förstår alla svenskar. Skrev jag inte att Gagarin utsetts till en av Time Magazins 60 hjältar för hans fantastiska rymdfärd 1961?
Jo, det gjorde jag.
Bland andra hjältar som jag inte hunnit nämna finns t ex Andrei Sacharov, prima ballerinan Galina Ulanova, Maria Callas, Coco Chanel, feminismens Simone de Beauvoir och kämpen för arabiska kvinnors rätt jordanska drottningen Rania. Men ingen Gudrun Schyman.
För övrigt redovisade SvD i går att av 2 619 röstande skulle hela 54 procent vilja åka ut i rymden. En samvetsfråga: tillhör du verkligen majoriteten?
Med viss förtjusning läste jag Johan Nordenfalks hurrarop för klimatförändringen. Det är alltför mycket domedagsprofetior. Men friherren har fel när han påstår att "En och annan röst som höjs för att den pågående uppvärmningen är ett naturligt steg mellan två istider får inget utrymme".
För bara några veckor sedan återgav jag med gillande en insändare som klargjorde att jordens klimat alltid har förändras. De senaste 2,5 miljoner åren har jorden haft 25 istider som alla varat nästan exakt 90 000 år. Däremellan kortare perioder som varat runt 10 000 år. Nu närmar sig, helt enkelt, värmeperioden sitt slut.
Så upprepade jag insändarens fråga vad det var för bilar och industrier som gjorde att Skåne fick Medelhavsklimat för många tusen år sedan.
Så det så.
Men visst kan en återhållsamhet av utsläpp vara mycket positiv, om inte annat än för att spara jordens ändliga resurser av fossila bränslen. Till den ändan applåderar jag den svenska uppfinningen som företaget ClimateWell är i färd att exploatera. Den platsar till och med i Time´s senaste nummer om fantastiska tekniska landvinningar världen över. Helt oväntad att komma från just Sverige, heter det. Det gäller nämligen ett sätt att blanda solenergi med vatten och salt. På något vis kan därmed en apparatur som antingen kan kyla eller värma upp skapas. Några slags kristaller bildas, som kan åstadkomma både det ena och det andra. Be mig inte förklara mera, men potentialen för behovet i sydliga regioner sägs vara enorm.
Och, inga utsläpp, ingen förstörelse.
En finländsk uppfinning som ska göra det möjligt att ersätta batterier med "elektriskt" papper uppmärksammas också. Så här i Norden är mycket på gång till moder Jords båtnad.
Golfströmmen var förresten omkring 10 procent svagare under "Lilla istiden" ( ungefär 1580-1650) har forskare kommit fram till genom att undersöka gamla alger på havsbottnen utanför Florida. Missväxt och annat följde, vikingakolonin på Grönland dog ut.
Vi vann annat på köpet. Karl X Gustav kunde tåga över Lilla Bält och slå danskarna. Skåne blev svenskt, och det var ju inte så illa. Förutom språket.
Däremot är det ju kvalificerat vansinne att göra som skottarna: skicka räkfångsterna 19 000 km till Thailand (fram och tillbaka) för att få dem pillade där. Trots alla miljöutsläpp under resan blir det mycket billigare. I Scottland kostar arbetskraften 11 dollar i timmen, i Thailand 50 cent. 120 jobb försvinner i Scotland, meddelar Time.
Vad kostar det att skicka dammsugarna från Ungern och hem till Sverige igen. Eller från Bangladesh eller Indien eller vad det sen kan bli?
På tal om det ser jag att VT med all rätt utsett entreprenören Börje Andersson till vår bygds hjälte. Bra.
Hela dagen i går fastnade jag i den fenomenala TV-sända forskarframställningen på Hjärnans dag. Jag föll för många nya sanningar, bland annat om hur olika vi är i skallen, vi kvinnor och män. Mamman är förprogrammerad att vårda och ta hand om barn, liksom det är i djurlivet. Politiska påbud om pappamånader är mot naturen.
Det finns andra skillnader också, som en häftig kvinna förmedlade genom historien om den amerikanske presidenten Calvin Coolidge (1923 - 1929).
När han och hustrun Grace Goodhue i valstöket besökte en farm delade de på sig. När hustrun kom till hönsgården uppmärksammade hon en stilig tupp, i full fart.
"Hur ofta kunde han sånt där?"
20-30 gånger om dagen, blev svaret.
"Berätta det för presidenten", bad hon.
När presidenten kom till hönsgården fick han beskedet.
"Är det med samma höna", frågade han.
Nej, det var med olika.
"Berätta det för min hustru", sa han.