Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Din idé att förlägga Gertrudsvik och hela konkarongen till södra Gamlebyviken är bra, men varför torrlägga? En jätteponton hopbyggd av flera mindre skulle utgöra en utmärkt byggnadsplattform och några uteslutna pontoner i mitten blir äventyrsbad . På det viset byggdes hamnar och supplyplatser lite överallt under världskriget, idén är inte ny. För övrigt har den redan tillämpats i Gamlebyviken, för några år sen låg det en liten ponton där, ett mål för golfbollar utslagna från Fiskehamnens stenpir.
Görs inte jättepontonen alltför jättelik kan den ju som en slags äventyrsresa släpas upp och ner for Gamlebyviken. Med lämplig inplantering av olika sorters fisk i viken kommer sportfiskarna att trängas vid pontonens ?stränder?. Det går att spinna långt på ditt förträffliga uppslag.
Vänliga hälsningar
Anders Essen"
Tack, mästerlotsen, för den briljanta uppföljningen av vad jag skrev för ett par veckor sedan. Just nu är jag i Kalifornien och det är anledningen till fördröjningen. Må välgång och lycka följa projektets framfart på Gamlebyvikens vatten!
Nar vi kom hit undrade tvåochetthalvt-åriga Hanna genast var Edit var någonstans, ni vet min snart sex-åriga lilla kattunge som hon lekte med i somras hemma i Västervik. Det var ju självklart att hon skulle ha varit med.
Här är det mest efterdyningar till presidentens tal till nationen som gäller. Främsta diskussionsämnet är den tilltänkta truppförstärkningen på 21 500 man till Irak. Just nu ser det ut som om den nya politikermajoriteten säger nej. Bättre mottagna blev förslagen om miljöförbättringar, etanol istället for bensin, och eliminerat budgetunderskott inom fem år.
Bush har ju inte visat sig speciellt miljöangelägen, men efter valet i november har parlamentets miljökommitté bytt ordförande och en bromsklots sopats bort, som vännen Theo sa. Nu kan mera hända, även om Kyotoprotokollet inte undertecknas,
I Los Angeles Times väckte en historiker frågan om inte nationen överreagerat i terrorbekmpningen, som givetvis upptog stor del av presidentens tal. Hittills har terrorn krävt 6 500 amerikaners liv sedan den 11 september 2001. Det är inte mer än antalet trafikoffer på två månader, menade professorn. Om det hade kommit ytterligare en lika förfarlig attack som mot tvillingtornen och Pentagon efter sex timmar och en till efter ytterligare sex timmar, och en till efter ytterligare sex timmaroch det hållit på så i fyra år, en mandatperiod, då hade terrorn tagit lika många liv som Ryssland förlorade i andra världskriget, 20 miljoner!
Det var ett intressant perspektiv men naturligtvis fick historikern skarpa mothugg. Att USA utsattes för dåden på hemmaplan var ju helt nytt. Och alla står bakom terrorbekämpningen, även om Irakkriget nu har många motståndare.
Som en lyckträff fick jag biljett till en högintressant föreställning arrangerad av University of Judaism i Los Angeles. Tre tidigare premiärministrar diskuterade världsläget och amerikansk framtida utrikespolitik. Det var Ehud Barak, Israel, Jose Maria Aznar, Spanien och Sir John Major, Storbritannien. Alla tre med skarp erfarenhet av terrorism: palestinier, ETA, IRA.
Aznar var mest kategorisk, ingen som helst förhandling med terrorister. Barak ville hellre skapa indirekta kontakter och påtryckningar, till exempel genom Ryssland och Kina som kunde påverka Syrien och Iran i Irakfrågan. Sir John framhöll betydelsen av kontakter öga mot öga, som i Nordirland.
Att snabbt lösa demokratifrågan i Irak ansågs omöjligt. Allt kan inte skapas på en gång. Barak berättade om en början till lösning, som gjorts i Malaysia. Kvinnor har fått tillgång till högre undervisning, vilket på sikt kommer att bygga ett helt nytt land.
Barak, som uppenbarligen siktar på en comeback i Israel, var en riktigt humoristisk herre. Men Major tog nog priset med sina små insprängda skämt. Han berättade exempelvis att hans far var 64 år när han föddes.
- Min mor blev väldigt överraskad.
Han var glad att Jose Maria och Ehud var på plats. Men en vän saknade han: Boris Jeltsin. Jo, det var sant. Boris sa alltid vad han tyckte, och tyckte alltid vad han sa.
En gång nar Major besökte Kreml frågade han om Jeltsin kunde beskriva läget i Sovjet med ett ord.
- Bra, sa Jeltsin.
Med två ord, då?
- Inte bra