HERR SPIEGEL
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Båda två verkar onödiga.
Vad gäller Irenes avstängning kan jag inte bakgrunden tillräckligt för att döma (vilket jag annars brukar vara snabb med). Med läkarhjälp borde väl dock en rimlig och smidig lösning kunna uppnås och fyrkantigheten rundas av. Den negativa marknadsföring som nu pågår av namnet Västervik över landet är total och kan inte uppvägas av ett speedway-guld, hur trevligt ett sådant än är. Det är inte samma division.
Simhallen är aktuell - karikatyrerna gamla. Det var i september som Jyllandspostens publicering skedde. Varför reaktionerna dröjt tills nu är inte lätt att veta. Tills Hamas vunnit valet? Tills invånarna i Indonesien, Sudan och andra muslimska länder hunnit läsa Jyllandsposten?
Tillåt mig tvivla på att det är folkets vrede danska intressen nu möts av. Maktens intresse kanske tycker det är bra att avskyn vänds från egna missförhållanden, som ofrihet, korruption, rättslöshet, total könsdiskriminering med mera. En yttre fiende ger inre samling, har jag hört.
Det var förstås klantigt av den danske statsministern att först vägra att ta emot de elva arabiska ambassadörer som ville diskutera frågan - för att sedan när ekonomiska bojkotter inleddes plötsligt bjuda in dem.
Tryck- och yttrandefriheten gav tidningen rätt till publiceringen. Men var den omdömesgill? Var den verkligen nödvändig? Knappast.
Vad var då syftet? Att skära pipor i den danska samhällsvassen?
Västervikssonen och VT:s kulturpristagaret Björn Ulvaeus sticker ut hakan i ämnet religiös fundamentalism i en debattartikel i Expressen. Det ska han ha credit för, som det numera heter. Jag citerar en stump:
"Vi som tror att religion är fiktion får numera definitivt ingen respekt från dem som tror att de vet att den är sann. Om någon vill rita en gubbe som föreställer Muhammed eller Jesus eller Krishna, så har han eller hon all rätt att göra det. Hur plumpt och lågt det än må vara. Om vi gör avkall på detta är vi illa ute. Vi får inte vika oss för dödshot. Ingen av oss vill leva i ett samhälle där man kryper för religiösfascistiska mörkermän. Som för övrigt skulle ha varit en tacksam måltavla för Monty Python. För det lönar sig ju lätt att driva med gubbar som påstår sig ha direktkontakt med Gud. En gud som råkar ha ett särintresse för vissa folkgrupper i ett ökenområde på en liten planet i ett litet solsystem som ligger i utkanten av en liten galax, som i sin tur ligger i utkanten av universum."
Björn ställer så kärnfrågan: "Om vissa grupper i Europa känner sig kränkta av sånt som skrivs i tidningar, i böcker eller sägs i tv eller radio, betyder det att man ska avstå från att säga detta? Ja, om man bara har avsikten att kränka. Nej, om man vill förmedla något annat".
Artikeln, som är värd att läsas (och begrundas) i sin helhet, har den naturliga rubriken
"Religionerna måste
kunna utmanas
I SvD läste jag en annan artikel värd att särskilt begrunda. Så här var Monica Renstigs slutkläm: "I vanliga livet tillåts vi välja mellan olika boenden och göra olika tillval - men när vi blir gamla är det plötsligt förbjudet. Varför då? Varför mäter inte kommunen kvaliteten mellan sina olika äldreboenden och låter oss medborgare få ta del av redovisningen? Varför får vi som äldre inte välja mellan olika offentliga boenden? År efter år testar Konsumentverket prylar som saknar betydelse. Som brödrostar för 350 kronor. Men om sådant som verkligen har betydelse, som att mamma får bra omsorg, om sådant ska vi sväva i okunnighet.
Där finns ingen Sverker Olofsson."
Göran Persson och Fredrik Reinfeldt brakade ihop i den första valdebatten. Fast det var mest som en enda stor omfamning.
Persson sa också att Reinfeldt är hans önskemotståndare. Då var Bo Lundgren mycket svårare!
Ändå var Persson så duktig att Lundgren skåpades ut, och bara fick 15 procent av rösterna.
Ett sätt att skicka ned Reinfeldt, alltså.
Eller ett utslag av rädsla för den nye motståndaren, som för närvarande har dubbelt så många sympatisörer som Lundgren hade. Gissa själv.
Efter förra valet fick folkpartiledaren Leijonborg storhetsvansinne och ville bilda regering med centern, kd och miljöpartiet.
Locktonerna till mp var så starka att Persson måste bjuda över. Det är sanningen bakom miljöpartiets oproportionerliga framgångar (trängselskatt, fiskeförbud, bensinskatter, järnvägsbygge i ödemarken med mera)
Var det alltså Leijonborg fel att friåret, som han nu skäller så starkt på, kom till stånd?
Det ska jag fråga honom när han återvänder till succéplatsen Gränsö och valtalar den 5 augusti.