Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nja, något ska jag väl få med, även om jag måste välja små ord och de minsta adjektiven. Disciplin, helt enkelt, även om sådan väl är ute nu när värnplikten ska skrotas. Hur ska dagens ungdomar då lära sig veta hut?
För en tid sedan skrev jag om Mike Wallace´s bok Mellan dig och mig. CBS-reportern som träffat världens allra mäktigaste och intressantaste personer, utom mig. Ni har förstås följt honom i TV-programmet 60 Minutes.
Han bjuder också på en del sensationer. Främst kanske att John F. Kennedy inte skulle ha skrivit den bok, Profiles in Courage, för vilken han mottog det berömda Pulitzerpriset.
I ett TV-program 1957 påstod den intervjuade och fruktade kolumnisten Drew Pearson att någon annan skrivit boken åt Kennedy, som skulle få det främsta rykte när det var dags att strida om presidentmakten efter Eisenhower. Det blev ett jäkla liv på Kennedyklanen. Pappa Joseph beordrade advokaten Clark Clifford att stämma TV-bolaget och Wallace på 50 miljoner dollar, om inte en offentlig ursäkt sändes i etern. Wallace och Pearson vägrade, men TV-chefen läste upp ursäkten formulerad av advokaten.
Trots att Pearson av en senator beskylldes för att vara världens värste lögnare, trodde på Wallace på honom, särskilt sedan han avslöjat namnet på den påstådde författaren: Ted Sorensen, som sedan blev president Kennedys rådgivare och talskrivare. Senare kom en historiker med slutsatsen att det var en spökskrivare som gjort jobbet och att det var just Sorenson.
Den här uppseendeväckande historien har jag inte läst en rad om i svensk press, förrän jag nu läser vad jag redan skrivit.
Förresten fick Wallace Shirley MacLaine att yppa att hon hade haft en affär med Olof Palme. "I ett tidigare liv". Hon säger sig nämligen haft många.
Som ni märker återger jag kort och koncist allt skvaller jag kommer över. Jag vill inte tynga mitt samvete med allt slask.
Förra veckan skrev jag om hur en annan författare fängslat mig, Göran Tunströms skildring av Rekord-Magasinet och Degerförsch och allt. Nyligen fick jag en bok med hans krönikor i Metallarbetaren och Dagens Arbete. Underbar. Fantasieggande och kloka tankar. Läs den!
Bo Strömstedt uttrycker sin beundran för Göran Tunströms innerlighet i förordet:
Efter trettio års äktenskap upptäcker han att hans hustru - ständigt i kärlek åberopad - aldrig insett att hon varit gift med en Fred Astaire:"de där långa svepande dansrörelserna, de som egentligen och innerst inne representerade mig."
Kanske var det att köket var för smalt för dansuppvisning.
Jag känner igen mig.
I april 1997 skriver Tunström om Werner Aspenström: "Werner Aspenström är död. Han var en av mina närmaste vänner. Han visste inte om det."
Det kallar jag en stilist.
Bara ett exempel till på uttrycksförmågan. Tunström träffade någon i Kanada. Hon var mycket vacker och sa sitt namn. Han sa: "Är det DU?"
Han sa: "Du skriver mycket bra." "Det kunde hon inte återgälda."
Det senaste på klimatfronten är förstås att ingen vet. Men fem grader varmare betyder, enligt meteorologen Per-Eriks intressanta TV-program, att skogen växer dubbelt så fort. Sverige stiger på börsen. Och det värsta scenariot kan inte inträffa - oljan tar slut innan dess.
Annars har det väl inte hänt mer i veckan än att Reinfeldt blir utskälld för att han inte skällde ut Bush när han var inviterad till Vita huset.
I Västervik var det en himla fart på ruljansen på klämdagen. På Spötorget visade VT:s fiolspelande kulturpristagare upp sin färdighet. Själv köpte jag nästan ett par bilar på Stora torget.
Men frugan var inte med.