Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter arbetsdagens slut är det bråttom hem igen. Korna måste ju mjölkas och utfodras.
Två och en halv dag blir det lite lugnare där hemma, men djurskötseln gör ingen halt. Det jobbet består även lördag och söndag, som för alla bönder.
Ulf Frödin hade igår en träffande teckning på i DN. Reinfeldt står framför telefonen med Person-fysionomi och säger: "I ett känsligt läge kan man höra med en vän eller fråga publiken. Jag väljer att ringa en oberoende konsult!"
På pricken.
Persson ska lobba för Kapitalet, en något oväntad övergång. Fast ändå inte. De gamla idealen har ju försvunnit mer och mer. Nu gäller det att skatteplanera, till exempel, så att inte den otäcka och solidariska Staten kommer och norpar kulorna. Ove Rainer gjorde det och fick avgå som justitieminister, partimoralen klarade inte tilltaget. Men Persson har inget att avgå ifrån, saken är ju bara att rädda pensionen undan vanlig reducering för andra inkomster. Det tycks gå utmärkt.
Helle Klein, Aftonbladet, har många gånger hört Persson oja sig över lobbyisterna och pr-folket: "Så sent som i sitt avskedstal på s-kongressen nu i mars häcklade han lobbyisterna och pr-folket för att arbeta för gamla lösningar. ?Framtidens lösningar har inga lobbyister.´ För det krävs politik, menade Persson.
I ett demokratital 1997 undrade Persson om beslutsfattare blir förda bakom ljuset av de ?lejda opinionsbildarna, de som ena dagen säljer sina tjänster till ett företag, andra dagen till ett politiskt parti?."
Just det.
- Sitter du inte snällt och äter nu får du gå in och se på fotbollen, hotade sonen vårt lilla barnbarn.
Och vem ville se bottenkampen i superettan (mer än jag)? Åtvidabergs FF borta mot Degerfors i torsdags.
Det påminde mig om Göran Tunströms härliga bok Prästungen. "Folk pratar om hur färskt bröd luktar, men vad är det mot Rekordmagasinet en klar torsdagsmorgon klockan tjugo över åtta!"
Den blivande författaren hade som vanligt på torsdagarna gått upp tidigare än vanligt, kollat så de dåliga cykelslangarna fungerade och trampat iväg mot järnvägskiosken tillsammans med likasinnade. De hade alla jämna 35 öre med sig, följde tågets ankomst och räknade ut precis när försäljerskan hade fått sin tidningsbunt och börjat gå mot kiosken. Som vanligt skulle hon först räkna upp de onödiga fruntimmerstidningarna. Men sedan var det stora ögonblicket inne.
Dessförinnan hade de undrat vilket lag som skulle avbildas denna vecka.
- Dä va Norrköping för två måner sen, så dä kan det int var. Kubik höppes ja. Eller Degerförsch.
- Degerförsch, dä hadd di i nummer fjortan, så dä kan dä int var, säger jag till Carl Henning. Kanske dä ä Billingsförsch.
- Dä säijer du jämt. Vafför skull di ha Billingsförsch i Rekord, de ligger ju trea från bötten i tvåan.
- Dä ä rena oturen, säger ja. Willis har vart skadad.
- Hocken Willis?
- Willis Karlsson, skryter jag. Centern. Jag har lekt med hanses hund. Han har vart mä i landskampen mot Litauen ska ja säj dej.
- Litauen, dä finns det föll inge land söm hetter.
- Dä va före kriget, sen hadd han inte ti å trän så myck. Han ä bager och måst gå öpp klocka tre på möran. Jag ha köpt manga buller tå hönöm ja. Och trasiga kaker får jag te halva priset.
Undrar hur dags Persson måste gå upp?
Tillbaka till Sunne. Alla skulle ju vara olika fotbollsidoler. Den starkaste tog naturligtvis Gunnar Nordahl. Näste tog Bertil Nordahl, men det gjorde inte så mycket, tyckte författaren
, det är ju bara att sparka på smalbenen och inte prata så mycket.
Själv hittade han ingen förrän i nr 27 1947: Nisse Liedholm!
Han läser: "I kväll ska det festas, utbrast Nisse Liedholm, en av svensk fotbolls just nu största talanger. Och så tog han plats vid middagsbordet på Rosenbad, vinkade till sig en vaktmästare och gjorde sin beställning: Två kalla sockerdricka. Det är vad han menar med fest, denne stilfulle tekniker, som fått flera värvningsanbud än någon annan fotbollsspelare, men som hittills och troligen för alltid nöjer sig med vandringen Valdemarsvik IF - Sleipner - IFK Norrköping. Nisse Liedholm vet inte hur en cigarrett smakar och har heller aldrig smakat en droppe sprit. Nej, sockerdricka är hans likör och så mjölk förstås."
Nisse Liedholm blev proffs i Italien - och stor vinproducent.
En fågel viskade i mitt öra att Schabraket Visans hus inte blir byggt, tack och lov. Någon tilltänkt donator har åkt på en skattesmäll. Nu finns inga pengar. Varför frågade han inte Persson? Fast det var ju lika bra.