Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Av klimatprogrammen på TV och alla artiklar jag läst, blir jag inte klokare. Såg till exempel hur svenska forskare genom att borra i polartrakternas isar konstaterat att stora temperatursvängningar varit vanliga historiskt sett. Varmt i norr blir kallt i söder och tvärtom. Som de kommunicerande kärl världshaven väl är. Mänsklig påverkan skulle inte ha någon betydelse.
Det betyder ju inte att det är galet att spara på jordens resurser, tvärtom.
Nu fick väl människans ego sig en knäpp på näsan, om det är möjligt. Ikonen Al Gore får nog lägga om sin luxuösa livsstil om hans messiande ska få trovärdighet. Det har han insett och sågs häromdagen springa som en galning på ett gyms löpband. 50 kg lättare, icke-pluffsig och i bra form - vips har vi snart en presidentkandidat där. Och då kan han vinna; kom ihåg var ni läste det först.
Den här veckan har jag sett hur grönskan formligen växer till. Knoppar brister medan jag tittar på, bladen utvecklas eller vecklas ut, rättare sagt, träden omges av den skiraste nimbus. Då ska det bli kallare igen.
Allt är för övrigt inte grönt. Såg jag inte präktiga vita blommor på körsbärsträden, när jag tog den vanliga rundan omkring Kulbacken? Jo. Det var strålande vackert, rena Idyllien. Särskilt när jag öppnade öronen också och hörde småfåglarna sjunga.
Egentligen skulle jag sluta här när allt är frid och fröjd. Men det går ju inte, då vore det inte min spalt.
I stället: rätt in i politiken. Mona Sahlin har fått en drömstart. Gårdagens opinionsmätning ger hennes parti 46,3 procent - nästan 4 procentenheter högre än Göran Persson någonsin kom! ( Palme nådde 52,5 år 1981, Ingvar Carlsson 51,5 år 1994 och Persson 42,4 år 2002) Det är närmast en sensation och en välförtjänt örfil åt Persson, som uttalat sig så nedsättande om Mona: "Det är inte så märkvärdigt det som kommer över hennes läppar, men hennes styrka är inte tänkandet, utan hennes styrka är att förmedla ett budskap som organisationen har fött."
Men Persson kan förstås ha rätt. Kanske blir drömstarten en black om foten. Fallhöjden blir stor. Vi har inte sett än vad Mona kan leverera, när smekmånaden är över. Att driva fram den skolpolitik hon utlovat, med mindre "småiga" frågor, närmast borgerlig ordning och kunskapskrav, blir en mastig partiuppgift. Hur ska det gå till. Det ser misstänkt ut som en dallrande brylépudding som min vän KÅB utrycker det. Börjar sedan alliansens politik att bita och jobben öka rejält, ja då kan det snart bli uppförsbacke för slagordspolitikern Mona.
Jaha, så var det väl färdigtalat i Västervik för Leijonborg. Han gjorde ju sitt lyckokast på Gränsö inför valet 2002, när han började ställa krav på invandrarna. Språktestet stod visserligen bara som 17:e punkt på det programmet, men det slog enormt.
Innan dess hade Göran Persson i april månad räknat ut folkpartiet, det skulle försvinna ur riksdagen, medan moderaterna skulle gå framåt. Läser jag i Fichtelius? bok "Aldrig ensam alltid ensam". Det blev som bekant tvärtom, folkpartiet blev nästan lika stort som det starkt reducerade moderata partiet.
Sedan gjorde ju Leijonkungen kardinalfelet att överge Västervik och börja sommartala på Västkusten. När han återvände hit efter ett par år var det för sent. Och nu, när han kastat in handduken, når partiet bara 4,9 procent.
Jag roade mig med att slå upp alla avsnitt i boken där Persson beskriver Leijonborg, närmare bestämt 17 stycken. Det är hårda omdömen, alltifrån att han inte såg Lars som något partiledarämne (1997) till förra årets skandal med dataintrånget.
Där menade Persson att Leijonborg förlorade all trovärdighet som politiker, genom att inte säga vad han visste, och att han sedan gick omkring med en vass sten i skon som han trampade på. "Troligen är det här början till slutet för folkpartiet, och jag är ganska säker på att det är början till slutet för Lars Leijonborg." Persson berättar också hur långt inne Leijonborgs ursäkt för dataintrånget satt: "Så småningom ringde han ändå upp, för jag bad honom att göra det, och då pratade han runt och stammade och smackade som han gör, och fram och tillbaka."
Efter tsunamikatastrofen tyckte Persson att borgarna utnyttjade kungens tal på ett ovärdigt sätt. Värst var Leijonborg, "som ju är en väldigt oseriös politiker i de här sammanhangen, gör de här påhoppen. Han har ju varit den som har släpat runt de verkligt illaluktande politiska argumenten, låga och tarvliga."
På sidan 524 är Leijonborg "en bra person".
herr.spiegel@tele2.se