Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hon jobbar på frågan. En dag såg mamman att hon tagit med sig en serietidning och satt på toaletten. Det blev väl ingenting just, men takterna var ju de rätta. Pappor är föredömen.
När jag var liten, kanske tio, startade min lite yngre syster och jag en affär. Affärsidén var genial. Vi bodde i obygden och hade tre kilometer till skolan, där det fanns en affär, som levde på att vi köpte godis där. Nåja.
En ask tenor kostade 20 öre, vi sålde den från vårt hemliga lager i hönshuset för 25 öre. En dixi-kola tog vi helt rättvist 6 öre för. Och?ja, sedan var väl lagret slut.
Idén var verkligen inte dum. Ett eller fem öre extra bekymrade inte kunderna, som slapp cykla sex kilometer.
Men det fanns ett problem, som vi missat i upplägget. I byn bodde väl 18 personer, varav 3 hade några kontanter att handla för.
Vi visste inte vad marknarksföring var eller vad den kunde betyda. Vi startade inget speedwaylag, det var ju långt före Varg-Olles och Ove Fundins glansdagar, och multihall hade vi inga tankar på att bygga.
Det gick som det gick. Inte alls.
Men, och det är jag stolt över. V i sålde inte vad skit som helst. Jag skulle aldrig ha sålt den Se & hör som jag aldrig skulle ha köpt i veckan heller för den delen. Dels fanns väl inte skvallertidningen, dels skulle inköpet ha varit omöjligt. Så mycket tjänade inte en bonngrabb som inte hade någon inkomst.
Det var två rubriker som fångade mitt enfaldiga intresse:
"Mys-Ernst svåra beslut. SKILSMÄSSAN ÄR KLAR".
Äntligen, tänkte jag, har frugan insett vilken typ det är, till råga på allt händig.
Men det var hans skilsmässa från TV1, nu när han ska gå över till TV 4, som jag aldrig ska knäppa på.
"Kajsa efter det svåra sveket. NU ÄR DET SLUT."
Jäkla Måns, tänkte jag, komma och förstöra allt så här inför VM och OS i Peking nästa år. Jäkla Måns!
Att höjdhopparkompisen varit dopad är ju en helt annan sak. Faktiskt.
Jag vill inte bara ha pengarna tillbaka, utan också ersättas för sensationerna jag inte bjudits på.
Just nu, sent på fredagskvällen, är jag faktiskt vansinnig på kollegor, som jobbar på att lura läsarna.
Jag orkar inte mera. Bara att återge kompisen Enar Vessbys nya kommentarer. Han vet vad han talar om. När han såg fyra människofigurer stå lutade över en gräsplätt på golfbanan utbrast han: "Är de på fästingsafari?"
herr.spiegel@tele2.se