Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vaddå Skräll?
Så här skrev jag omedelbart efter valet, vecka 38, och läs nu noga: "Maud blir näringsminister eller varför inte, som näst störst, vice statsminister. Leijonborg blir utbildningsminister, att bli utrikesminister och tillbringa halva tiden utomlands, kan inte vara något för en partiledare. Fast det kanske han inte ska vara så länge till. Det blir nog Carl Bildt i Arvfurstens palats. Göran blir socialminister."
Jag tror jag ska bli sierska.
Däremot hade jag inte alla rätt när jag kommenterade den tjusiga lokala bilden på VDM-arna vid den avbrutna utfyllnaden i Gamlebyviken. Ni vet där den fyrfiliga autostradan skulle dras fram. Det var vi som stoppade den, löd budskapet. Men jag tyckte inte jag såg någon på bilden som var med när det begav sig.
Fel. Kerstin Åhlin var med som plakatmålare. Hon tror att också Olof Nimhed deltog i arbetet fast han var för ung för att vara valbar till kommunfullmäktige och därmed inte var så politiskt känd. Möjligen var det så, kanske.
Från Kunglige Hovleverantören Per-Åke Hedén, Linköping har jag fått följande genmäle:
"Bäste Herr Spiegel!
Tack för uppmärksamheten om min insändare i DN angående att låta Björn von Sydow sitta kvar som talman även efter borgerlig valseger. Herr Spiegel frågar sig om vi i så fall behöver val om vi låter förlorarna sitta kvar. Men min DN-insändare inleddes faktiskt med följande: ?Sverige har äntligen fått en ny regering, vilket alla borgerliga väljare applåderar. Allians för Sverige har på ett övertygande sätt visat att enighet, vilja till förnyelse och trovärdighet i argumentationen övertygat.?
Därmed är det väl klart att jag ville ha utbyte av ministrar och politik. Talmannen har visserligen ett socialdemokratiskt förflutet, men är, och skall i sin roll vara, helt opolitisk. Jag ser honom främst som en ytterst kompetent representant på exakt samma sätt som jag bedömer bl a landshövdingar och generaldirektörer. Endast kompetens skall avgöra vid tillsättningsärenden. Inte att det behövs reträttposter åt avdankade politiker. Min insändare var att von Sydows rutin och bevisade skicklighet gör honom bättre lämpad än både Alf Svensson och Per Westerberg. Den förstnämnde hade dessutom den dåliga smaken att strax före valet ge sig på alliansen och efterträdaren för deras förslag till begränsningar i u-landsbiståndet. Och som sagt så tycker jag vi skall bryta den dåliga socialdemokratiska vanan att ge företräde åt egna politiker på framskjutande, välavlönade officiella poster."
Tack för den kompletteringen, men jag trodde aldrig att någon, säger någon, svävade i tvivelsmål om den rätta borgerliga andan. Utnämningsärendena ska ju lyftas fram i ljuset, vilket är utmärkt.
Om Per Westerbergs kvalifikationer återger jag bara att han är riksdagens ålderman, alltså suttit där längst, har varit näringsminister och den senaste perioden vice talman.
Talmannens roll är opolitisk i den vanliga riksdagslunken, det är korrekt. Men till skillnad från landshövdingar och generaldirektörer har han också en politisk uppgift, nämligen att utse regeringsbildare. Vilket kan vara grannlaga i en oviss, jämn och spänd situation.
Ett tag i veckan trodde jag Harald Hjalmarsson skulle bli statsråd, kompis som han är med Reinfeldt och allt. Varför skulle han annars ut med upplysningen att kanske inte blir så gammal på kommunalrådsposten? Passa sig, så det inte blir en präktig svekdebatt.
Jag hörde att en utredning räknat till att 5-åringar i genomsnitt har 536 leksaker i sitt rum.
Vad ska den nya regeringen göra åt det? Vad säger kristdemokraterna i socialdepartementet?
Under riksdagens högtidliga öppnande saknade hustrun de stiliga drabanterna. Men så fick hon se en närbild på Drottning Silvia och utbrast: titta så fantastiskt lik hon är tjejen i Hey Baberiba!