Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det handlar om en kråka. En galen kråka, som i veckan for som en projektil genom luften på sjukhusområdet, dök och anföll. Människor sprang för att ta skydd. En mig närstående hustru drabbades av våldsamma attacker, gång på gång. Hon försökte komma undan. Springande, hukande, med kappan över huvudet tappade hon balansen och dök med ansiktet före i asfalten. Följderna? Ett sargat ansikte med smuts, asfalt och blod som föranledde ett besök på akuten. Plus en bruten handled. Hon kom hem med gipsad arm, och förutom stora skrapsår en rejäl blåtira.
Det sägs att kråkan var igång i 5-6 timmar på området och så småningom jagades för att infångas. Vet någon var den finns nu så meddela mig (och inte fågelvännen Lewander). Jag är väl närmast anklagad för svår misshandel. Historien tror ju ingen på.
Det finns många projekt. Ett av de märkligare är att lansera Kalmar län som europeisk kulturhuvudstad år 2014. Man skulle väl lika gärna kunna söka för att Sverige ska bli Europa. En stad är väl en stad är en stad, tycker jag.
Ett sådant här jippo är ju inte gratis heller - och återbäringen är minst sagt tveksam. Kulturhuvudstaden Stockholm 1998 satte få spår enligt färska uppgifter. Nästan ingenting av de arrangemang som sjösattes finns kvar. Av de över 500 huvudprojekt och flera tusen aktiviteter som genomfördes finns bara en handfull kvar i dag, konstaterar Stockholms stads dokumentation.
Att Kalmar stad vill ha hjälp av hela länet att hävda sig är väl ingen nyhet. Det är bara att titta på den koncentration av servicefunktioner, organisationer och myndigheter som skett. Sjukvårdsutbyggnaden och rättsmaskineriet är kanske mest belysande.
Jag lägger in mitt veto mot det annalkande projektslöseriet. Pengarna och personresurserna kan användas på bättre sätt, vad än storpolitikern Akko säger numera.
Sverige har inrättat en ambassad i cyberrymden, Second House of Sweden. En kopia av den nybyggda verkliga ambassaden i Washington. Det låter fantastiskt - ändå kom Maldiverna snäppet före. Den virtuella invigningen skedde i veckan av en virtuell utrikesminister Carl Bildt. Avsikten är att världsmedborgarna ska kunna gå in på nätet och få alla upptänkliga upplysningar om det verkliga livet i Sverige, vad landet står för och uträttar. En magnifik marknadsföring, som Västervik borde fundera över nu när marknadsföringsbidrag till än det ena än det andra blivit regel.
Ja, nu slår mig en fantastisk tanke. Varför ska inte kommunen bygga ett virtuellt Visans hus och slippa ett schabrak i stans känsligaste område? Alla tänkta upplevelser kan bjudas ut, helst mot betalning. Folk i hundratusental behöver inte resa hit på våra skraltiga vägar och tågförbindelser. Alla tjänar på detta och Västervik blir världsberömt - och då måste ju kommunikationerna rustas upp så folk kan ta sig hit. Smart va?
En sak till, när den virtuelle Harald Hjalmarsson inviger skapelsen behöver han inte sätta till egen slips, som nu i veckan när bandet glömts bort. Där tjänar han en hacka också.
Förresten blev jag inte klokare på vad Visans hus, som inte ska kallas Visans hus, ska bli för något. Men helsidesartikeln i kommunens tidning var lång.
Kommer ni ihåg att jag i förra veckan skrev att prognoserna i Grönköping var ljusa 1927. Böterna för fylleri, oljud, uppseendeväckande beteende och smuggling hade ökat rekordartat. Och bättre skulle det bli när f förrädaren Peterzohns äldre tvillingbror från Australien skulle komma hem.
Äldre tvillingbror, tänkte ni på det?