Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sug på den meningen!
Det var det första jag hörde i måndags morse - och jag är ännu inte klok på varför man då ska ha värmepump.
Men kylan försvann, åtminstone temporärt. Just nu är det plus 6,5 grader och på Stora torget håller snöskyfflaren med den stora skopan på att flytta runt snön i den stora snöhögen. Från ena sidan till den andra. Bråttom verkar han ha så att inte mildvädret hinner smälta snön så den försvinner på naturlig väg.
I min enkelspårighet har jag annars för mig att det vore till mera nytta om insatserna sattes in just när snön fallit, så att det ginge bättre att ta sig fram för folket på gator och trottoarer.
Men så ser jag att en stor lastbil kommer och parkerar på torget, det jag sett tidigare var bara förberedelser för upplastningen. Kanske kostar lastbilsekipaget mera i timmen än snöröjningsmaskinen?
Hur som helst är högen borta nu och vi kan göra precis vad vi vill på hela torget.
Snöröjningen, eller bristen på, kommer att fortsätta att vara ett hett debattämne. Men vad i all världen ska vi diskutera om det inte blir något avtal med Holiday Club?
På måndag får vi besked om det blir något eller ej. Blir det inget nu så är frågan körd, har kommunalrådet meddelat. Det går alltså inte att komma igen längre fram. Kört är kört och kommer aldrig igen.
Så, vad ska det då handla om, snacket i Västervik?
Gamla fula Slottsholmen, en stund, kanske, Gränsöplanen möjligen, gymnasieskolorna javisst, 200 000 kronor till speedwayklubben, men i längden finns ju inget som matchar händelserna på Gertrudsvik. En tänkbar och önskvärd utveckling kan bli ingenting. Kommunens eventuella bidrag med infrastruktursatsningar, vägar, transporter, avlopp, el, värme, skolor, service, tillmötesgående, är både nödvändiga och självklara. Riskerna med skattebetalarnas medel måste minimeras, minst sagt.
Som trumfkort har väl ändå Hjalmarsson & Co att företaget Holiday Club inte valt Västervik av en slump. Det är här naturen är underbar, läget är rent kosmiskt bra, som damskidtränaren sa om stjärnskottet Charlotte Kalla, och det går att få fart på verksamheten och tjäna pengar. Välkomna!
Jag nämnde visst marknadsföringsbidraget. Det är verkligen inte alltid sådana behövs.
Min gode vän och skarpögde iakttagare Lennart Arfwidsson, från arkitektfirman Atrio och toppkraft inom den internationella rotaryrörelsen, sticker Dagens Nyheter under min näsa. Där läser jag förnöjt en stort uppslagen födelsedagsruna om skådespelerskan Gunilla Åkesson.
Så här står det faktiskt: "Hon låter väldigt nöjd när hon berättar att hon och maken Anders Wickbom ganska nyligen har flyttat till Västervik.
- Det bästa vi har gjort, säger hon bestämt. Här är det nära till allt och man träffar så många trevliga människor."
Hon har jobbat med Jan Malmsjö, Jarl Kulle, Kar de Mumma, Monica Zetterlund, Hagge Geigert, Mimi Pollack, Peter Flack, Carin Mannheimer (Svenska hjärtan) och många andra. Men att flytta till Västervik är det bästa hon gjort. Tack för den marknadsföringen!
Nu får väl arkitektkontoret rita massor med hus så alla inflyttare får någonstans fint att bo.
Apropå födelsedagar har jag något högst glädjande att rapportera. Aftonbladets nättidning har ställt frågan om folk känner sig äldre, yngre eller lika gammal som man är.
17,1 procent svarar äldre, 15,8 lika och hela 67,1 procent yngre.
Vilket bevis på hur härligt vi har det, eller måste vi kanske tro att vi är lite yngre än vi är?
Jag kommer i alla fall ihåg en minnesvärd dag när hustrun och jag just börjat spela golf, eller vad man ska kalla det. Vid målgången på Lysingsbadet, där "den riktiga" banan då fanns, satt ett pensionärsgäng och fikade efter säkert väl förrättat värv.
När de fick syn på oss, ropade någon: "Skynda er på att bli gamla, det här är så härligt!"
Det har jag gjort.