Herr Spiegel
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett litet tips till din spalt.
Vad är fulast i Västervik? Givetvis! Blommorna vid infarten. Röda, gula, blå och även lila. Vad anser rättänkande? En färgprakt!
Denna Stad skall väl vara enslig, enformig, enfärgad och enfaldig. Med enväldiga beslutsfattare.
Mina varmaste hälsningar till såväl Herr Spiegel som till nästan alla innevånare i denna vackra Stad.
Förvånad besökare."
Jo det var det här med affären vi startade på baksidan av hönshuset, min yngre syster och jag. Hur gamla vi var vet jag inte, men det var för drygt 60 år sedan.
"Hur gammal är du, mormor frågade den lille?"
"Det vet jag inte".
"Titta i underbyxorna! På mina står det 4-6 år!"
Ursäkta utvikelsen. Svårigheten var alltså att få ihop startkapital för att kunna inköpa präktiga kolor, tablettaskar och annat lockande.
Min lysande idé var att tvinga ut syrran på vår bondvischa och sälja mina snabbt hoptotade konstnärliga alster. Corren hade på den tiden en intressant fransk karikatyrtecknare, som hette Mandouite eller något sådant och som till utrikeskrönikorna framställde aktuella storpolitiker. Jag ritade av alla, förstorade dem tio gånger och satte färg på skapelserna. Tidningar hade ingen färg på den tiden.
Det blev Churchill, de Gaulle, Stalin, Truman, Montgomery och gud vet vem allt. Ingen av dem överlevde.
50 öre skulle de kosta. Ohemult, tyckte väl nästan alla, men vi fick nog tre-fyra stycken sålda, vad nu de stackars köparna skulle ha dem till.
Folkskolläraren satte i alla fall upp fyra i skolsalen. När han så flyttade, var storpolitikerna också väck. Tills helt nyligen, när lärarens pojke skickade dem till mig. En oväntad överraskning, om man kan säga så.
För 50 öre kunde vi inköpa två och en halv Tenor. Där har ni jämförpriset. I dag skulle det alltså betyda 25 kr för Stalin, t ex, som jag förevisar i dag.
Nu gäller det förstås om även det här blir en riksdagsfråga. Lars Vilks Muhammedteckningar, där profeten framställs som hund, är senaste inslaget i rabaldret. Cecilia Wikström (fp) vill att regeringen garanterar skydd för institutioner som visar kontroversiell konst. En konstskola har redan sagt nej till visning med tanke på farorna.
När jag tecknade de här porträtten visste ju inte Stalin om det, om han inte gick i vår skola eller hade direktkontakt med någon av de tre köparna. Nu är det ju annorlunda när publicering sker. Jag kan förstå om han blir förbannad, så godmodig som han framställs. Det är ju rena lögnen.
Det är den ena sidan. Den andra är den ofrånkomliga värdestegringen. Men jag vill inte befatta mig med den utan flyr nu undan till Californien för att undgå både Bukowskis och Nationalmuseet och Söderköpings auktionskammare om den finns kvar.
Hej då! Förresten vet jag efter en titt i kalsongerna att jag är precis 52 år, medan hustrun åldrats fyra år på ett. Men hon är ju ändå så rasande ung.