Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alla var alltså i stan, många för att se och höra Cajsa-Stina Åkerström brottas med kylan och den envisa snålblåsten vid Skeppsbrokajen, när hon framförde sina vackra sånger.
Blåshålet Västervik, skrev Correns annars eminente kulturredaktör Bengt Lundberg, en gång på 70-talet. Det har jag inte förlåtit honom.
Längre bort till höger vid Skeppsbrokajen, från mig sett, ska Åsas amfiteater, Visans Hus, ligga. Det är perfekt. Tyvärr skrev jag att hennes förslag om en amfiteater skulle vara en amfibieteater, vad det nu kan vara. Ett Epidaurus eller Colosseum i Västervik, det vore väl tillräckligt bra. Mitt bud om en sjögående teater vore väl för mycket. Tänk att uppleva amfiteatern i Pompeji forsa fram hit och dit på Skeppsbrofjärden. Då behövdes ju knappt något teaterstycke.
Nej, det bleve för mycket. Vi kör på Åsas linje. Amfi betyder för övrigt "omkring", dvs i det här fallet att scenen omgärdas av läktarna.
Så vill jag förstås särskilt tacka kommunledningen för den enastående redovisningen av Husets finansiering, sponsorer och driftskalkyl, parkeringsmöjligheter, med mera, tack, tack!
Skandia-bossen Lars-Eric Petersson döms sensationellt till två års fängelse för sitt brott mot huvudmannen. Drygt 150 miljoner förorsakade han Skandia i förlust för bonusprogrammen, enligt domen. Det kommer säkert att ändras i högre instanser. Det är ju synd om Petersson som knappt har plats för sin stora Bentley utanför hemmet i fashionabla Kensington i London, såg jag på DN:s bild. Det måste bli ändring.
Tacka vet jag USA, där fällde en jury de två ledande myglarna i raketföretaget Enso, som på nolltid växte till landets sjunde största företag. Det gjorde det, menar de rättsliga prövarna, tack vare luftfakturor och mygel med bokföringen. Enligt en uppgift jag såg skulle åtalspunkterna, om de godkändes, föranleda straff på 185 respektive 165 år. Det är ju nästan för mycket, det borde halveras.
Tacka vet jag Västervikssonen Björn Ulvaeus. I tidningen Vi tillkännager han att han tänker betala Skatteverkets krav på 87 miljoner i extra skatt, trots att han fortfarande tycker att Skatteverket har fel. Det gör han för att inte framstå som en smitare.
"Mönstergosse" skriver DN på ledarplats.
Björn fick VT:s kulturpris redan 1995.
"För att taket på ett hus ska slitas bort krävs vindar på uppåt 28 sekundmeter.
För att hyrestaket ska slitas bort kan det räcka med en svag medvind för Reinfeldt, Leijonborg, Hägglund och Olofsson."
Så basunerar på en helsida i DN Hyresgästföreningen ut sitt opolitiska budskap. Till en kostnad av minst 100 000 kronor.
Är jag som hyresgäst betjänt av denna aktivitet. Ska inte medlemsavgiften gå till annat?
Tydligen inte, för ett par dagar senare köper föreningen en ny helsida för rent politisk propaganda.
Har Hyresgästföreningen för mycket pengar?
På tal om i köptagen. En trevlig hustru, ja inte min, ringer och berättar. Hon har äntligen övertygat sin man att hon behöver en egen liten slängbil. Makens fina bil kan sällan stå till pass. Hon har cash, och hon gillar nya Citroën C:1, så hon ringer på annonsens nummer 020..
"Slå etta, fyrkant", uppmanas hon.
När hon ringer sjukvårdsupplysningen kan hon få samma uppmaning, men efter ett tag kommer en telefonist in i samtalet.
Nu har hon inte knapptelefon. Med snurrtelefonen går det inte att knappa in något.
Alltså blev det ingen affär. Bilföretaget missade 98 000 kronor på ett säkert bräde.
Det här är alltså en lägesbeskrivning av dagens villkor. Utan knapptelefon, ute!
Jag vill veta om detta är sant och begär att hon legitimerar sig. Det kräver en tids övertalning, men jag hävdar att jag måste veta att det inte exempelvis är Ford, som försöker jäklas. Men nu vet jag att det är sant. Så?nt är livet.
Fast jag misstänker nog att den sluge och snåle maken tillfälligt satt sig i bilföretagets växel.
Vad tror ni?