I Utkik Västervik talas mycket om "Tvärsektoriella uppdrag". Dessa uppdrag verkar vara så komplicerade att inte ens kommundirektören förstår innebörden av dem. På en helsida i Utkik talar han om vad man skall göra i framtiden. Vi har sparat i kommunen i tre år. Inte ett ord om utfallet av dessa år. Facit har vi. Vad är det som så radikalt förändrats så att tidigare handlingsförlamning plötsligt skall omsättas i kraftfull handling. Carl-Magnus Mårheden har ju verkat i sin befattning även under de tidigare åren. Han talar om oförutsedda händelser såsom snöröjning och kollektivtrafik. Jag påstår att detta bara är dålig budgetering. Snöar gör det varje år, ibland så lite att man kan få ett överskott i budgeten. Att flytta uppdrag mellan kommunbolagen är knappast en besparing. Det är bara ett sätt att dölja kostnaderna tillfälligt.
Satsar man på att få hit pensionärer från storstadsregionerna så säger väl också sunt förnuft att vård och omsorgskostnader kommer att öka.
Mårheden hade inga besparingar på gång. Så måste man tolka hans uttalande om att man nu skall sätta igång med att löpande ta fram förslag till besparingar. Dock inte innan vi har relevanta nyckeltal att jämföra oss mot. Hallå! Vi har sparat i tre år enligt Harald Hjalmarsson. Hur mättes dessa besparingar om nyckeltal saknades. Västervik har haft en hög ambitionsnivå säger kommundirektören. Vi har satsat säger Hjalmarsson. Tre år senare, i dag kan vi konstatera att vi satsade fel. Vi fick inget tillbaka. Vi har inte heller några pengar i ladorna. Vi får fråga oss vad detta beror på säger Hjalmarsson. Efter tre år borde den analysen redan vara gjord av såväl Mårheden som Hjalmarsson. Mårheden, kommunen blir inte attraktivare för de höginkomsttagare vi satsar på att få hit om vi har Sveriges högsta kommunalskatt.
Den skattehöjning som vissa nu föreslår kan väl närmast jämföras med att kissa i byxorna. Först blir det varm ett tag sen blir det väldigt kallt. Utan att skala bort gökungar i kommunens verksamhet såsom Ola Mårtensson beskriver i sin ledare slänger vi pengarna i sjön. Vem av er läsare vill föresten ha 35-36 kronor i kommunalskatt? Utan att få något för pengarna. Vi ska ju nämligen få budgeten i ballans samtidigt som vi skapar överskott som täcker tidigare förluster. Då pratar vi om 2-3 kronors skattehöjning om vi väljer den vägen.
Det förefaller av debatten som att det finns ett motsatsförhållande mellan att vara effektiv med låga kostnader och att nå bra resultat. Tror ni att våra framgångsrika svenska exportföretag når sina resultat genom att ha höga kostnader och ineffektivitet? Tidigare utbildade vi 40- och 50-talister i klasser med över trettio elever i grundskolan och på gymnasiet. Tycker ni som var med om detta att ni fick en andra klassens utbildning? Vad är det som säger att detta inte är möjligt nu också? Gjorde vi detta skulle vi kunna behålla extralärare och särbehandlade klasser till de elever som behöver särskilt stöd och ändå sänka kostnaden totalt. Om vi halkbekämpade bättre skulle vi troligen sänka vård och rehabiliteringskostnader för våra kommuninnevånare. Om vi förändrade rutiner skulle kommunens administration kunna minskas med förbättrad service till innevånarna som bonus. Listan på möjligheter kan göras lång. Listan på vad som i dag förverkligas får dock plats på baksidan av ett frimärke.
Slutligen vill jag bara påpeka att både Mårheden och Hjalmarsson ljuger om sitt ovetande om förra årets förluster. Ingen kommunal tjänsteman har egen befogenhet att låna upp de 8 miljoner kronor i månaden som underskottet i driften krävde förra året. Det krävs attest av högre chefer för dessa upplåningar. Skriver man på vad som helst i kommunen utan frågor på chefsnivå? Om så är fallet blir jag än mer skrämd av slappheten i administrationen. Jag tror att det är hög tid att vi utkräver ansvar av dem som ljuger oss rakt upp i ansiktet. Kan det vara fler än Harald Hjalmarsson och Carl-Magnus Mårheden som står på tur att avgå?