HM
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Läste i lördagens tidning att jag uppmärksammats av Herr Spiegel. Anledningen är mitt engagemang för Tjustbanan. Skälet till uppmärksamheten var tydligen att krönikören läst en insändare från några centerpartistiska riksdagsledamöter samma dag på Västerviks-Tidningens insändarsida. Denna insändare besvaras på annan plats men jag vill ta tillfället i akt att svara på Herr Spiegels fundering.
Det är riktigt att vi hade regeringsmakten under 12 år mellan 1994 och 2006. Vad hände då? De första sex åren gick åt till att få ordning på ekonomin efter de tre borgerliga åren 1991-1994. När vi sedan fick pengar i den svenska statskassan så tog det två år att få gehör för 250 miljoner till Tjustbanan.
Dessa pengar ifrågasätts nu av den borgerliga regeringen. Jag arbetar för att de ska finnas kvar och utökas så att en standardhöjning sker av Tjustbanan.
I det arbetet hoppas jag få hjälp av Herr Spiegel och Västerviks-Tidningen."
Självklart, självklart herr riksdagsman.
Problemet är väl ändå att det inte finns några 250 miljoner. Såväl Banverket, som Vägverket, har nyss deklarerat att inga pengar finns till alla utlovade projekt, som nu måste skjutas på framtiden. Det betyder att ett gigantiskt luftslott avslöjats.
Vad hände under de 12 regeringsåren, frågar Örnfjäder. Just det, vad hände?
Någon centerpartistisk insändare hade jag av naturliga skäl inte kunnat se innan jag skrev mitt. Men den var bra. Skälet till mina funderingar var ju att Örnfjäder, efter 12 års maktinnehav, när ingenting hände, var så upprörd över att borgarna efter ett halvår vid makten inte byggt ut och moderniserat Tjustbanan.
Mina egna insatser är däremot garanterat resultatbringande, om det nu finns ett sådant ord. Skrev jag till exempel inte för några veckor sedan att orättvisorna, som Lennart Arfwidsson så förtjänstfullt påpekade, skulle rättas till i vårpropositionen.
Jo. Nämligen att de som uppnått 70 år och mer borde anses ha fyllt 65 och behandlas likvärdigt med pensionärer födda efter 1938?
Jo, säger jag ju och därför var det en lisa att läsa följande på DN-debatt, som skrevs av finansminister Borg och arbetsmarknadsminister Littorin samma dag vårpropositionen lades fram:
"För att göra det mer attraktivt för företagen att behålla och nyanställa äldre medarbetare slopades den 1 januari 2007 den särskilda löneskatten för personer som fyllt 65 år och är födda 1938 eller senare. Regeringen går nu vidare och föreslår att den särskilda löneskatten avskaffas den 1 januari 2008 även för personer som är födda före 1938."
Hav tröst, skrev jag till Lennart, allt rättas till i vårproppen. Nu dröjer det bara 8,5 månader tills vi blir godkända människor.
Jag har ingen aning om hur jag kunde veta det. Ingen annan hade kommit på tanken. Desto gladare är jag att finansministern läser och rättar sig efter mig.
Det gör för övrigt tydligen också Reklambranschen, som i förrgår delade ut sitt guldägg för bästa tidningsannons till sötsaksföretaget Delicato. Förra veckan uppmärksammade jag, eller naturligtvis min fru, den kreativa reklamtexten som talade till dammsugarnas fördel: "Garanterat fria från fullkorn".
Verkligen något att bita i efter allt bombardemang om nyttiga fibrer.
Tyckte jag, och då blev det så.
För en vecka sedan visades bilder på hur demonstranter i Moskva utsattes för polismakten. Bland dem förre världsmästaren i schack Kasparov. I den här veckan greps han igen för att utredas, han hade i brittisk press sagt att Ryssland är en diktatur.
Jaha, så är det väl, rycker vi på axlarna. Känslorna för vad som utspelas avtar ju med kvadraten på avståndet. Men inte för Åsa Jägerhorn, som med sin då 12-årige son Martin fått närkontakt med Kasparov. Hon for 1988 i bil med sonen och två andra skolpojkar från Eksjö och Hultsfred för att dessa skulle delta i Skellefteås stora schackfest, där också världens höjdare framträdde på Expolaris. Där fanns till exempel också tidigare världsmästaren Tal, som rökte som en borstbindare, enligt Åsas referat i VT, och stormästaren Kortjnoj. Det blev en drömupplevelse och jag har sett bildbevis på kontakten Martin-Kasparov.
Sens moralen är väl att alla människor borde träffas, om de så måste åka hundratals mil.
Förra gången slutade jag med ett par strofer ur Tage Danielssons "Dolda glädjeämnen". Här kommer en till, apropå det förfärliga vädret som lika gärna kunde vara hösten:
När det regnar kallt
på hösten
kan det på humöret nöta.
Ändå har du då den trösten
att lapplisorna blir blöta.