HM
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det hjälper oss att utvecklas, sa jag. Jag hörde en professor som räknade upp massor som vi inte skulle haft utan rymdforskningen.
"Säg något", sa den otåliga hustrun.
Jaa, en rad uppfinningar, elektroniska saker och mediciner, eller så, sa jag.
"Jaha, som om jag inte skulle ha klarat mig utan mikrougn, till exempel? Jag kunde faktiskt ha värmt maten på spisen eller i ugnen, och sparat energi och utsläpp till Indiens och andra fattiga länders fromma", sa den obönhörliga hustrun.
Själv kom jag inte på något svar. Jag är strängt upptagen med att spara ihop 136 miljoner eller så till första månresan.
Jag blir inte så arg på hennes ihärdighet och ifrågasättande, men det blir jag på de så kallade barnprogrammen i TV. Jag tror snarare att det är program för misslyckade artister.
Varför ska till exempel våra fina gamla julsånger förvanskas, fel texter, tramsigheter, glidande toner, fruktansvärda resultat? Vem har rätt att förmena våra barnbarn, eller barnbarnsbarn, jag har tappat räkningen, den gamla härliga traditionen?
Ingen.
Lattjo Lajban bjöd härom morgonen på en sanslös framställning. En s k artist ockuperade rutan och sprang runt i Globen i bara kalsongerna och sjöng (?) falska julsånger. Vad var det för roligt med det, vad gav det för signaler till det uppväxande släktet?
Tillbaka till naturen, som Rousseau sa. Låt sagorna leva, ersätt inte det genuina med fördärvande "lustigheter". Lär er sjunga istället!
Jag tänker inte titta på barnprogram mera, så det så.
Skränfocken Markoolio kommer inte in i mitt hus.
Kanske ordnar jag en demonstration, som säkert slår torsdagens i Västervik med sådär 500 procent. Vem hade förresten räknat till 400 personer, det vill säga räknat samma personer om och om åtminstone fyra gånger?
Ni ska veta att bönderna är intressantast i Sverige nu. Det vill säga om de söker en fru.
Hur kan det komma sig, frågar en gammal bondgrabb. Är utgångspunkten att de måste vara ena kufar?
Till och med Tomten är passerad i intresseligan, jag tror jag svimmar.
Fast i en mening håller jag med. Är det inte konstigt, när man friar, att säga att valet var jättesvårt. Kanske skulle han ha valt en annan.
Vad är det för signal?
Och vem nöjer sig med den upplysningen?
Johan Nordenfalks frejdiga påstående att klimatförändringen är både naturlig och önskvärd, livar upp mig. Men jag gillar också, ambivalent som jag är, alla vettiga propåer om att minska utsläppen. Således skriver jag under på insändaren i SvD om att tända billyktor faktiskt skapar onödigt dagsljus. Resursslöseri.
Mycket onödig koldioxid släpps ut, bensinåtgången ökar liksom glödlampor och batterier. (En halv liter bränsle per bil och drifttimme).
Detta alltså "för varje stund av dagsljus då bilens lampor skall lysa i kapp med solen. Jag som trodde att vi skulle snåla med jordens resurser."
Bra talat.
Nu har vi ju dessutom lucialjusen att lysa upp hela vardagen.
Men ska vi hylla alla onormalt upplysta hus och gårdar?
En norrman har enligt Dagens Industri kommit på att omvandla fett från en amerikansk fettsugningsklinik till miljövänlig biodiesel. Han har förhandlat om att få levererat 11 500 liter fett i veckan från Jackson Memorial för att omvandla till 10 000 liter biodiesel.
Perfekt, enastående.
Det är bara att hoppas att amerikanerna fortsätter äta på riktigt ordentligt.
Fast jag undrar om man måste gå omvägen om sjukhuset. Kan man inte sätta fetknoppen direkt i tanken och tända på eller nå?t?
Hur det är med korvarnas fetthalt i Lennart Tillmars sedvanliga julhistoria, vet jag inte, men så här lyder den: I mitten på 1900-talet fanns det i Vasastan i Stockholm två korvfabrikanter som hade sina butiker mittemot varandra. Julkommersen var i full gång , men en dag satte en av dem upp en skylt: "Jag levererar julkorv till hela stan!"
Nästa dag kom det upp en skylt hos konkurrenten:
"Jag levererar till hela landet!"
Svaret blev: "Jag levererar till Hans Majestät Konungen!"
Riposten blev dräpande: "Gud bevare Konungen!"
Tack, Lennart! Nu ska jag ut och provsmaka korv.