HM?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vecka 31, skriver jag i dag. Vart tog sommaren vägen?
Lugn, säger meteorologen, i morgon kommer värmeböljan tillbaka. Just det, lagom tills semestern är slut.
Jag har ju för den delen semester för jämnan, men jag tänker, som vanligt, alltid i första hand på alla andra, särskilt på just er som orkar läsa det här.
Som pensionär förfasas jag över att bli diskriminerad. Inget jobbskatteavdrag här inte. Sture Evertsson beskriver det i SvD som ett nidingsdåd:
"Gå in på Skatteverket och beräkna skatten för 2007. Antag att Du har en inkomst på 281 000 och för in det på skatteberäkning först som inkomst av tjänst, och sedan som pension. Skillnaden i skatt blir cirka 18 900 kronor!
Hur kan en regering behandla landets pensionärer så dåligt? Varför dra en gräns mellan nuvarande aktiva och tidigare aktiva?"
Bra fråga. Den förra regeringen snodde pensionärerna på betydliga belopp (som de utlovades att få tillbaka), den här fortsätter. Siffrorna kan jag inte gå i god för, men politiken är ju förfärlig. Förr var jag nästan moderat, nu vet jag inte om jag kan rösta på någon. Jag har inte heller glömt Reinfeldts annons-vallöfte i valveckan att pensionärer i lägenhet skulle få hyresrabatt på 3 000 kr. Var kan jag hämta pengarna?
Min hedervärde socialdemokratiske debattmotståndare K G Lövdahl pikar mig lite för att jag ifrågasatte Örnfjäders inställning att politikerna ska bestämma folks fritidsintressen ("gratis" entré på statliga museer med hjälp av skattepengar). Vad tycker han själv om politikerväldet?
Är det så fantastiskt, ja, då vill jag önska mig gratis skatt.
Lyssnade just på Mona Sahlins småputtriga Sommar-program. En rock-poppig helyllestjej med sunda vanliga idéer. Minnesorden över Anna Lindh var finstämda, välfunna och säkert helt äkta kända. Hennes levnadsregel att vi bör uppskatta och ta tillvara det vi har i stället för att jaga annat, är lätt att instämma i. Att hon sedan många år ständigt tar med "ungarna" till Hultsfredsfestivalen, har ju ett lokalt intresse. Hyllningen till Rockparty var total och hon uppmanade alla att åka dit - tydligen helt omedveten om det ekonomiska fiaskot i år.
En liten släng mot företrädaren Göran Persson anade jag när hon smått fördömde kapitalister och konsulter. Inte mycket att säga om, tillfället var ju lysande.
Nyheten om paret i Kinda som överklagar att de fått sänkt socialbidrag får mig att blekna. Ja, deras motivering alltså, att de som fullt friska vägrar att arbeta för att de har en avvikande personlighetsstruktur som gör konventionellt arbete uteslutet. "Eftersom det framstår som förkastligt?skapar en outhärdlig smärta och nedstämdhet."
I tio år har de levt på bidragen. Flatheten är total, skulle jag döma och med en freudiansk felsägning kalla allt för arbetsslöheten.
Jo, så var det det här med kråkan. Inte mormors lilla som skulle ut och åka utan den som anföll en mig närstående hustru och orsakade huvudskador, armbrott, lång sjukskrivning och chock. Nu har jag hört dels att kråkan i förbifarten också hackade ihjäl en fiskmås på sjukhusområdet och så småningom fångades och sköts. Men anledningen till galenskapen sägs vara att kråkans bo förstördes av sjukhuspersonal.
Om det är sant: får man göra så? Eller ska jag stämma landstinget för djurplågeri, människoplågeri, skadestånd för sveda, värk och framtida men? Den som vet bör berätta, annars gör jag det.
Den store Ingmar Bergman har visst dött. Så här komenterar Bruno Fermelin, Gotland, i DN:
"När jag lyssnade på nyhetssändningarna i måndags och hörde alla uttalanden av alla kända och okända trodde jag först att Gud var död. Men sen förstod jag att det faktiskt bara var en vanlig människa av kött och blod."