HM
Spejande sjömannen. Ska sjömannen vändas, så han ser vad som händer? Och vi ser honom? (OBS Bilden är manipulerad.) Foto: Matilda Ahl
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Däremot fick jag ett synnerligen intressant mejl från omdömesgille Lennart Brewitz. Det är alla som tycker som jag:
"Till Herr Spiegel
En pikantare kontrafråga till herr Spiegels önskemål angående Spejande Sjömannens längd skulle kunna vara: Hur långt kan han pinka där han nu står med baken i vädret lutandes utöver relingen och bakvänd mot 99 % av alla förbipasserande?!?!?
Eller varför inte ta ett ännu radikalare och betydligt interaktuellare grepp! Vänd på "eländet" och låt honom speja över den del av visfestivalen som försiggår utanför murarna. En verksamhet som totalt har spårat ur och borde varit nedlagd för länge sedan. Detta om det funnits några personer i beslutande ställning - med lite stake - som vågat ifrågasätta denna del av vår 41-åriga helgedom!"
Perfekt!
Jag skrev ju att Ostkustens Pärla, Västervik, fick många lovord av skepparen när jag flydde staden och grisaktigheterna och tog Saga Lejon norröver. Nu läser jag en förfärlig sak i en turisttidning från Norrköping. "Det är en härlig känsla att komma in i Arkösund och känna luften från havet, lukten av nyrökt fisk och att ta sig ett dopp i havet."
Nåja, det där gick väl an. Men att skriva detta under den falska jätterubriken OSTKUSTENS PÄRLA är på gränsen till kriminellt. Helgerån.
Västervik har varit Ostkustens Pärla i alla år, åtminstone under de decennier som Västerviks-Tidningen givit ut sin förnämliga sommartidning Ostkustens Pärla. Så det så.
På båtresan inträffade något annat märkligt jag glömde att berätta om när jag var i farten och skroderade. Jag träffade ett främmande par som visade sig känna till den avsides belägna östgötska lilla by som jag vuxit upp i.
Jovisst, sa kvinnan. När man svänger om kröken med den stora häcken, så bodde Arne en bit upp i backen till vänster.
Javisst, sa jag, Arne Franzén. Och så bodde vi i huset mitt emot.
- I Mellangården!?
- Javisst.
- Jamen Mellangården har ju vår son rustat upp och bott i på senare tid!
Så liten är alltså världen.
Det drar mot höst. Alf Henrikson-sällskapet har givit ut "Alf Henriksons Sverige" med ett urval av hans fantastiska dagsverser.
Den här heter "Svalorna" och är från 1970:
De höstliga svalorna skådar
icke många elektriska trådar
ty dessa har ersatts av kablar
och svalorna säger sablar.
Då hade ändå inte stormen Gudrun dragit fram.
Jo, nog fick jag regn på mig i veckan så jag teg. Jag hade ju gnällt länge över torkan. Det var bra.
Men när det nu blivit kallt och vintern står för dörren tror jag att jag ska anmäla mig till bastu-VM, som visserligen startade i går i finska byn Heinola. Jag kan gott ge medtävlarna lite försprång.
Jag hinner nog ändå bli varm i kläderna. Förra årets vinnare satt kvar i 13 minuter och 6 sekunder. Det var svagt, det var ju bara 110 grader i bastun.
"Vem blir guldöverraskningen i friidrotts-VM?" Frågade Expressen.
Det kan jag ju inte säga - då blir det ingen överraskning.